Våris ligger i buren i köket och sover. Hon har varit till Falu Djursjukhus och fått sitt ena öra rengjort och undersökt under sedering. Trots flera kurer med örondroppar så har örat krånglat en längre tid, så nu bestämde vi att hon skulle få en ordentlig undersökning med bakterieprovtagning. Odlingen ska jag få svar på i början av nästa vecka. Tills dess så ska hon droppas i örat två ggr dagligen. Stackars Våris... Bara man tänker på örondroppsflaskan numera så sticker hon iväg och gömmer sig... :/ Märkligt vad dom kan känna på sig. Men nu ska det bli bra, en gång för alla!

Då och då får jag rapporter från våra I-valpar; Strega (Ixa) och Panthera (Ila). Det går jättebra för dem. Stregas husse och matte berättar att det mesta går i 180 knyck för lillfia, men mindre kul är det förstås när hon bits som en liten piraya (och dessutom bara blir mer och mer uppspelt av den lilla leken...) Men med fasta regler och ramar för hur man beter sig som hund i en människoflock, kommer det även att "bli hund" av Strega ;o) Jag lovar! Annars så tycker familjen Schönhoff att det går jättebra för valpen. Hon är duktig och mycket lyhörd. Liknande rapporter får jag från Annelie med Panthera, fullt ös även där men med en förmåga att kunna koppla av. Precis som det ska vara ;).

Jag har ju lilla Iza kvar hemma än. Hon är helt underbar den lilla valpen. Väldigt enkel att ha med att göra. Inga problem alls var jag än tar med henne. Hon har svansen i topp och undersöker glatt och nyfiket alla nya ställen. Utom i natt då förstås... Då fick hon för sig att hon skulle LEKA mitt i natten. Full fart fram och tillbaka i rummet - trum, trum, trum, trum - med ett prasslande pappersark i munnen. Dunk, tjong! Bredställ rakt in i väggen, tappar papperet och skäller för fullt på det. Tar upp det igen - trum, trum, trum... SUCK!!! (¤#%&/%&) Jag la en kudde över örat och försökte sova ändå. Och efter en stund blev hon också trött och la sig. Tack och lov!

På mornarna brukar jag dock vakna och titta in i världens sötaste valpögon. Då står hon med framtassarna mot sängen, sträcker sig så att hon kan se mig och hälsar med glatt viftande svans. Gullunge!

Avslutar med att sätta in en bild på Strega som jag fått av familjen Schönhoff. *Tack för bilderna.*