Gud vad tiden går fort... Jag blir alldeles snurrig. Det är ett ålderstecken sägs det. Kanske det... Bäst att sätta ut "tantvarningsskylten" ;o).

Idag har det snöat igen. Även om jag avskyr vintern så känns det bättre när det kommer lite snö, för det blir åtminstonde ljusare. Det är mer isoleringen jag inte gillar. När det kommer en halvmeter snö eller mer, så man är hänvisad till vägnätet och inte kan gå rakt ut i skogen som man vill, då blir jag sur och grinig! Men, men, ska man bo i det här landet är det bara att gilla läget...

Nu ska jag gå och sova efter att ha avverkat kvällsrutinerna. Samma varje kväll. Hundarna äter och rastas. Sen fixar jag till härinne så jag slipper vakna upp till en röra. Förbereder kaffebryggaren och bebismat till arla morgonstund. När jag stiger upp så ska alla hundar ut och kissa medan jag trycker in knappen på den redan förberedda kaffebryggaren och går och borstar tänderna. Det gäller att slå flera flugor i en smäll. Sen kommer hundarna in och äter frukost medan jag tar dagens första (och allra bästa) färskt rykande kaffekopp. Sen läser jag nyheterna på nätet medan kaffekopp nummer två inmundigas, kollar mail, svarar på densamma etc. Och efter det sparkas dagen igång med vad det nu månde vara, hundpromenader eller träning, jobb, telefonsamtal, möten o.s.v Så lever livet med mig!

Gonatt alla. Vi hörs!