Så har då valpträffen för H-kullen gått av stapeln. Det var jättetrevligt att träffa alla. Vi fikade, minglade, lyssnade på vad Nadine hade att säga om förberedande träning till tävlingsmoment, tittade lite på hundarna en och en och fotade massor! Helix och Hoshi (KG's Hulda) har jag inte träffat sedan de for vid 8 veckors ålder. De andra tre har jag sett då och då. Den som förvånade mest var dock Helix, som blivit en riktigt kraftfull kille, med grov benstomme! Hade inte förväntat mig en så snygg kille av den här kombinationen :D. De andra var som de brukar vara i den här åldern; slyngliga med ben som älgkalvar, kroppar tunna som "streck" (bra uttryck Ullis ;)), och rörelser som var överallt och ingenstans, allt utom smidiga... Men ack så trevliga och söta. Väldigt skoj att se hur fint ägarna har jobbat med sina valpar. Samtliga har påbörjat sin lydnad inför framtida tävlingskarriär och det ser mycket trevligt ut med lyhörda och samarbetsvilliga individer. Det här ska bli spännande för framtiden och jag är en STOLT kennelmamma över samtliga! Även morfar hund - Aki - var på plats med matte Soffie. Ett gruppfoto togs med barnen, mamma Kaiza och morfar Aki poserandes i mitten.

Men lite smolk i glädjebägaren ska det tydligen alltid vara... Igår, alltså lördag och dagen innan valpträffen skulle Lotta med Hexxa anlända med sina hundar för lite trevlig samvaro och övernattning hos mig. Vi intog en god hamburgerlunch på Pönkun innan vi satte av mot klubben för att låta hundarna få rasta sig och leka lite. Jag tog i första rundan Kaiza och Grappa som jag visste går bra ihop med främmande hundar. Sagt och gjort, Grappa, Kaiza och lilla Hexxa släpptes ut på fältet och efter den första "kollen" av varandra så satte leken igång. Mest lekte Grappa och Hexxa förstås, som var ganska lika i storlek nu (Hexxa är ganska stor..). Full fart jagade de varann, runt, runt, medan vi pratades strosade fram över åkern. Kaiza som inte var så intresserade av ungdomarnas lekgick mest framför fötterna på mig, då hon mycket väl kände att jag hade en kong i fickan. När vi stannade till började hon skallmarkera mig (som vi tränade på i fredags i sökrutan) och fick till ett mycket fint och taktfast sådant, så jag belönade henne med kongen. Hon gick och lade sig med sin älskade leksak en bit ifrån och jag lät henne få ha den. Hon brukar gärna vilja ha "en uppgift" på promenaderna och får ofta bära något. Efter en god stund så gick vi tillbaka upp mot bilarna då Kaiza plötsligt känner någon spännande doft och släpper sin leksak för en sekund, varpå Hexxa intet ont anande går fram emot kongen bakom Kaiza, och när Kaiza vänder sig om så finns där en konkurrent om hennes älskade leksak ett par metr ifrån. Kaiza säger ifrån och vrålar i åt Hexxa, och trycker ner henne i marken, något som händer i flocken då och då härhemma. Jag avvaktar någon sekund fast valpen förstås vrålar i högan sky, då jag vis av erfarenhet vet att de brukar göra upp sådana här saker bäst själva utan inblanding av flockledaren. Det kan nämligen bli större skador om man går in och viftar, ryar och "bråkar" själv. Hunden som f.n har övertaget lätt kan missuppfatta situationen som hotfull i.o.m "back upen" av flockledaren och istället lägga in allvar bakom tillrättavisningen. Det vill man ju helst undvika till varje pris. Och hon släppte snart taget om valpen och jag la henne på kommando för att undersöka stackars Hexxa. Fördjävligt och oturligt nog så har då en hörntand (måste det ha varit med tanke på sårets utseende) gått in och slitit upp ett jack i undre ögonlocket så det var delat... Ve och fasa och HELVETE! Kunde det inte ha tagit vid nosen? På halsen? Örat? Nacken?? Var som helst utom i ögat. Många gånger har mina hundar markerat åt våra valpar och unghundar, men aldrig har en åthutning tagit så illa! En hårlös reva i skallen eller i örat brukar vara det vanliga. Men typiskt nog inte denna gången. Om det åtminstonde hade varit en av mina egna hundar hade det faktiskt känts bättre. Men när olyckan är framme så är den, tydligen. Det blev Falu Djursjukhus istället för en mysig vin- och hundsnackar kväll. Dock så klarade sig ögat ehlt, det var bara jack i huden och det var ju skönt! Men hon kommer att få ett synligt ärr där för resten av livet :(.

Usch vilken dag det blev igår. Jag grämde mig och grämde mig, och kände mig fruktansvärt skyldig. Varför gav jag henne en kong, tänkte jag gång på gång. Å andra sidan så har hon burit på saker hundratals gånger under våra promenader, och Kaiza är en väldigt ärlig hund som inte gör något oschysst. Därför litar jag på henne. Och det var ju en sund reaktion som tyvärr blev olycklig. Med facit i hand skulle kongen ha stannat i fickan. Fast om vi levde livet med facit i hand skulle mycket vara annorlunda antar jag. Hur man än vänder och vrider på det så är summan densamma. Gjort är gjort och kan inte bli ogjort. Hur som helst så är det viktigaste just nu att inte själva ögat blev skadat på Hexxa, för det var det jag var mest rädd för.

Här kommer då slutligen en bild på alla som var med idag utom Hexxa som var hemma och skadad. Vi lyckades få alla någorlunda samlade till slut :).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...