Nyårsafton, årets sista dag och man börjar automatiskt summera lite för sig själv. Hur har året varit, blev det som man tänkt? Tja, i mångt och mycket, men det har också varit ett ovanligt turbulent år för mig. Många förändringar och också en del konflikter. Jag brukar vanligtvis vara en person som är ganska stillsam av mig och sällan hamnar i "bråk". Men inte konflikträdd, nej, jag har inga problem att diskutera på ett sansat och vuxet sätt (och med en artig ton) om något. Jag tycker att man oftast kan reda ut saker och ting genom att diskutera på en vuxen nivå. Kanske man inte håller med varann i slutänden, men ändå får/kan acceptera att den andra inte riktigt tänker lika.  Så har inte varit fallet för mig under det gångna året. Jag har storögt fått erfara att folk i konflikt inte bara är elaka och plumpa, de tappar också allt sinne för god ton och respekt. Plötsligt är det barnungar i sandlådan jag ser, som sparkar och skriker när de inte får sin vilja fram. De allra fulaste orden som de kan väller fram... Tragiskt. Mest för dem. Och så har jag fått lära mig att vänner inte alltid är vänner, och man kan inte förvänta sig att bli behandlad som man själv behandlar andra. Det är verkligen ingen självklarhet som jag tidigare naivt nog trodde.

Jaja, nog om det. Det lägger jag nu bakom mig och använder mig av min nya erfarenhet genom att vara extra rädd om de riktigta vänner som jag har. För sådana finns. Jag har fått nya vänskaper under året även om några gått bort. Jag har också nya spännande projekt på gång under 2008. Ingen valpkull dock som det ser ut nu. Kaiza som var den tilltänkta mamman finns ju inte längre... Men tävlingsplaner finns för Grappa så fort hon blir gammal nog. Vi övar på en del lydnadsmoment varje dag en stund... Hur långt vi kommer får framtiden utvisa för det är inte bråttom på något vis. Vi har en del spännande läger här, och träningshelger. Den närmaste är med Frida Sundberg i mars.

Nu ikväll så ska jag fira in det nya året i goda vänners lag är det tänkt. Och närmast är det att åka till mina föräldrar och fira mamma som fyller år idag.

Vi hörs...

Och vad har vi gjort idag då? Jo, den eminenta sysslan av bajsplockning som är en av en uppfödares största uppgifter. Det hade blivit åtskilliga korvar på gräsmattan och det är enbart mitt eget fel, för i.o.m snön så blev jag lat... Det syns ju inte. Men som vi ju alla vet; Det som göms i snö... o.s.v Nu har vi ju haft regn i några dagar, men idag var en klar och fin dag med lagoma minus 3 och därmed frusna korvar. Perfekt att plocka m.a.o Sagt och gjort. Fram med skottkärra, kratta och spade. Jag hade finfin hjälp av Baba som tog ett rejält tag i spaden vid varje kast i kärran. Efter en timme gav jag upp och stängde in henne i bilburen med öppen baklucka. Till sin stora förtvivlan fick hon sitta bakom lås och bom och se den "nya leksaken" leva om tillsammans med matte. Attans också vad ledsen hon var. Men sen fick hon komma ut igen och sitta plats för att få ett "varsågod" med jämna mellanrum. Kratta eller spade, det kvittar, men skoj är det tycker Babelina. Ja, skottkärran går inte av för hackor den heller. Särskilt hjulet är spännande... Nu sover hon gott efter timmarna med att tämja spade, kratta och kärra.

Jag ska sätta mig nu och göra klart ett projekt som jag har påbörjat för en tid sen. Och sen ska jag passa på att önska en massa gott till mina vänner inför året 2008 som står för dörren. Det är stjärnor på den nya bakgrunden. Jag ger er alla varsin stjärna till en speciell önskning inför det kommande året! Så sätt igång och önska, men ni ska ha gjort er förtjänta av att få en stjärna, annars går önskningarna inte i uppfyllelse... Den som varit missunnsam, egoistisk, elak, saknat empati eller vässat armbågarna och roffat åt sig mer än den behövt göre sig således icke besvär!

:)

Trist väder. Bra att det är barmark tycker jag (träning i skog och mark underlättar betydligt) men det kan ju gärna få vara klart och liiite kallare. Nu blir det ju aldrig ljust utan man går i ett ständigt grått skumrask. Gräsmattan är lerig och stora hundgården rena rama smeten. Sen hör jag på väderleksrapporten att det ska bli 20-25 minus till nyår, som är om ett par dagar. Konstigt... Men det kanske är växthuseffekten, den globala uppvärmningen till följd av miljöförstörelsen. Eller också är det en naturlig klimatväxling på G, såsom det varit i alla miljoner år som det varit liv på jorden. Vad vet jag... Jag har i.a.f inget emot om det växer vindruvor och palmer här om några år :)

Mina hundar är de tjuvaktigaste som gått på fyra tassar sen 1600-talet, det är jag helt säker på! Fy vad här har stulits idag. Och detta sker med list och på en bråkdels sekund. Även garvade jag som brukar hålla koll på saker och ting anande inget. Min pasta med kantarellsås slank smidigt utför någons strupe... Det finns två som kan vara skyldiga, men de har sett för mycket på TV och skyller på varann... Varpå ingen kan dömas och båda går fria. Sen var det en förpackning med hjortron, det norrlänska guldet, som också försvann blixtsnabbt. De har sinne för smak de sluga rackarna, för de väljer ofelbart det värdefullaste vi har i kulinarisk väg. Nej, här ska införskaffas råttfällor! För nu är det krig på "Hjorttäppa"!!

Denna gången tränades det sök. Idag blev vi hela fem personer (bra med lite variation av figuranter :). Med den vanliga "turen" hade vi inte mycket till vind idag heller. Det var ju perfekt igår, men då med uppletande på schemat istället. För att dessa unga och oerfarna hundar ska få ordentlig vinst så vill man gärna ha riktigt gynnsamma förhållanden. Grappa hade svårt på första figuranten att vinda, och tyvärr så såg hon denne när vi kom alldeles nära. Inte så bra ur inlärningssynpunkt. Men på andra och tredje figgen gick det bättre. Än en gång måste jag bara konstatera att vi får öva mer på markeringsövningar och framförallt AVLÄMNANDET. Det gick hyfsat bra ändå idag, men det är där krutet får läggas med Grappa. Rulli (ja, det är så Fhara kallas till vardags) var också med idag. Men med henne hann vi inte köra något i sökrutan, utan hon fick springa lös och "lufta sig" i skogen istället.

Det är konstigt det här med namnen på hundarna. Jag har aldrig haft en hund som fått heta det den egentligen heter... Efter ett tag kommer ofelbart förvrängningarna (smeknamnen). Min första hund Fait kallades till slut "Passon". Felicia fick hela "Fillsan" eller "Felis". Hulda blev "Putzi". Ripley "Rip" eller "Mippli", Hobbe blev till "Snobben", "Hobbs" och "Snobbenal" (ja, jag vet, det är hur knäppt som helst...). Cragge är "Cragson", "Crags" eller "Prinsen". Våris heter ju faktiskt så vackert som Capella i stamtavlan. Men blev till "Våran" och sen "Våris" som ibland också blir till "VÅR" (i.a.f när jag säger till på "skarpen" ;). Fhara är som sagt Rulli och Grappa då, den senaste i raden av smeknamn, "Baba" eller "Babelina". Kaiza blev till "Kaizi" eller (tyvärr) till "Baijsi" också ibland. Hemma bor nu alltså Cragson, Våris, Rulli och Baba... Ja, ni hör ju... Stackars hundar =D

Nu när jag sitter här och skriver så sitter "Baba" bredvid mig på en köksstol. Hon har ett väl begagnat märgben i munnen och ser sådär överläset stolt ut gentemot de andra två flickorna.

 - Hah! Jag har ett ben och det har inte NI!!! Sen sitter jag bredvid matte och ni kan inte ta ifrån mig...

Sen lockar jag på henne och det där coola, överlägsna uttrycket med halvslutna ögon försvinner på ett ögonblick. Fram kommer bara den vanliga, fåniga Baba :D

Jag återkommer!

Äntligen skulle jag vilja säga, så är julhelgen över. Idag träffades vi, jag, Lena och Carina för lite hundträning. Jag hade Grappa och Cragge med mig, då damerna härhemma fortfarande löper. Först fick jag och Grappa agera störning till Axxa (riesen) som kördes på en rapportsträcka. Hon stördes inte ett dugg, och Grappa hann knappt se Axxa, så snabb var hon förbi. Sen vallade vi en uppletanderuta som var fulldjup, men bara ca 20-25 m bred. Grappa är verkligen duktig. Det jag märker att jag måste lägga krut på nu är byteshandel med henne, då hon har en tendens till att vilja äga föremålen. Men att springa snabbt ut, fokusera, leta rätt på, gripa och springa in är inga problem. Det är just när hon kommer in till mig som problemen börjar. Då vill hon hålla sig ett par meter ifrån med SIN leksak och sneglar misstänksamt på mig "under lugg" för att se vad jag har för avsikter. Jaja, det är bara att nöta det separat, i köket där all annan träning börjar, så ska vi nog snart få ordning på saken :)

Cragge var som vanligt överlycklig över lite jobb och letade glatt reda på sina föremål. Om än något yvigt :D. Innan det var dags att åka hem bjöd Lena på en kopp kaffe med lite överbliven "julduppa". Det intog vi sittandes på en stubbe i ruskvädret, med blåst och lätt duggregn. Ljuset nådde oss aldrig riktigt idag, det var halvskumt hela dagen. Men kaffe är i alla fall aldrig så gott som ute i naturen, oavsett väder och vind :)

Nej, nu är det dags att gå till sängs för imorgon är en ny dag. Då ska vi ut och träna sök, så både hundarna och jag behöver sova.

Det har varit slappardagar i jul, både för mig och hundarna. Vi har inte gjort många knop. Lite lydnadsträning inomhus bara. Själv har jag läst ut en bra bok (Livstid av Liza Marklund) då jag inte kunnat se på TV. Och eftersom det varit grått och disigt väder med blixthalka och tidvis regn har det inte lockat till några härliga skogspromenader heller. Men imorgon ska vi ut i alla fall. Nu får det vara slut med innesittandet. Det tycker nog hundarna också fast de är förvånansvärt nöjda med tillvaron ändå. De "gamla" (Cragge och Våris) vet jag ju är hundar som är liknöjda med att sova på rygg i sängen som att vara ute på nåt spännande uppdrag. Men Fhara brukar inte vara nöjd med "inget" och inte heller Grappa. De vill ha något att göra annars så hittar dom på något själva. Nåt som jag oftast inte uppskattar lika mycket...

Kaiza är saknad. Livet går ju vidare, men ibland träffar mig insikten som en stöt i brösten, att jag aldrig mer kommer att träffa henne, sitta med hennes huvud inborrat i mitt knä medan jag klappar och kliar på henne. Aldrig mer höra det speciella klapprande ljudet när hon slickade sig om munnen. Aldrig se den där glada svansen som alltid var på topp. Aldrig mer titta in i hennes kloka mörka ögon... Hundhuset är tomt. En dag var jag tvungen att gå in och hämta mer foder i foderförrådet hos henne. Det var kusligt ödsligt därinne och jag ville bara ut därifrån så snabbt som möjligt igen. Hundarna ylar ibland, och förr så svarade Kaiza alltid därute, stämde glatt in i sången. Nu ylar dom och väntar sen lite, som för att höra om de får något svar, men det förblir tyst...

Jag tror jag aldrig mer kommer att få en så bra hund som Kaiza. Hon var i mina ögon nästintill den kompletta rottweilern. Har aldrig någonsin tidigare sett maken till arbetslust och temperament hos en rottis. Och denna glädje. Jag tror inte att någon som träffat Kaiza glömmer henne i första taget. Min fina flicka... Varför skulle just hon få lov att gå för tidigt?

Så har vi då kommit till självaste julafton. Det blev ju (som ni vet) inte riktigt som jag tänkt mig, men får väl duga ändå. Tikarna höglöper så det är jobbigt åt Cragge... Han piper och travar fram och tillbaka och försöker hela tiden bryta sig in hos dom. Stygga pojke! Ingen har fått smaka på julskinkan, för jag är rädd om deras magar nu. Häromkvällen när jag varit ut i ett ärende och kom hem hade Grappa haft värsta diarrén - i köket! Vet inte varför men efter några dagar av svält/dietfoder så är hon bra igen. Men nu riskerar vi inte någon mer sjuk hund... Det räcker för ett tag tycker jag. Ikväll ska jag bjuda mina föräldrar på lutfisk när mamma kommer hem från jobbet. Det är en tradition i familjen att äta lutfisk någon dag i julhelgen. Det är supergott tycker jag, men många gillar det inte. Kalle Anka uteblir för mig i år. Min TV funkar nämligen inte som den ska. Jag har typ 3 kanaler som funkar hyfsat och det är Animalplanet, Discovery och MTV. De två förstnämnda brukar ju vara helt ok att kolla på tycker jag, men kanske inte jämt och ständigt. Skulle gärna haft kanal1, 2 och 4, i alla fall nu under juldagarna. Det blir lätt lite långsamt när man är allena. Fast jag har en bra bok som jag läser, så jag får ta till den istället. AnnKristin och Micke var just hit och skulle försöka få igång den förbaskade TV-boxen, men det är tydligen signalen som inte är som den ska. Pendlar mellan 0 och 10% i styrka.

Häromdagen när jag hämtade posten hade jag fått ett litet rött paket. När jag öppnade paketet låg där en liten nalle i. Den var budbärare, skickad av Annelie, Tigra och Panthera. Nallen hade ett meddelande med sig där det stod; Vila i frid Kaiza. Våra tankar är hos dig Lotta! Vad glad och rörd jag blev av denna fina gest (Tack Annelie!). Nallen har fått ett fint hem och ska sen vakta Kaizas urna när hon kommer hem. I alla fall till våren när den kan gravsättas.

Nu är snart tiden inne då 95% av svenska befolkningen är bänkade framför TV:n. Jag ska ta en liten skogspromenad med hundarna och sen sätta mig bekvämt i soffan med min bok!

Här kommer vårt julkort för er som inte fått det, samt en dikt som mormor läste för oss till jul när jag var liten. Ha det gott alla och njut av julen så gott det går!

http://www.kullagulla.nu/tomten.htm

Det gör ju det, konstigt nog. Går vidare alltså. Men med en bitter sorg som hänger med någonstans bakom kulisserna hela tiden. Igår var jag och åt julbord med Jon och Nadine. Det var jättegott och jättetrevligt, men så fort jag kommer hem lägger sig de tunga känslorna över mig igen, som en våt filt. Och jag får skuldkänslor som går ut på en middag när min älskade Kaiza-flicka så trgagiskt nog just gått bort... Men inget blir ju faktiskt bättre eller annorlunda över att jag sitter hemma och grämer mig, snarare sämre...

Idag hade vi bestämt oss för att träna sök. Vi var ett tappert gäng på fyra stycken som träffades vid klubben för gemensam färd ut i skogen. Dagen var oerhört vacker med ca 10 minusgrader och träden kädda med centimetertjock frost. Det gick riktigt bra för de äldre och erfarnare hundarna Grizzla och Axxa. Roligt att se hur de utvecklats på kort tid. Våra ungdomar; Grappa-rottisfröken och Esse-riesenslyngel tar sig också, men är båda i en ålder då yttre störningar lätt får fäste. Grappa löper för första gången och förstår nog inte riktigt vad det är som händer med kroppen. Esse har just lärt sig lyfta på benet och tycker nog att han är en sjutusan till karl :) Summan av kardemumman så var nog alla rätt så nöjda när vi i skymningstimmen for hemåt, inte minst med Catarinas saffransbullar med gräddfyllning inköpta på Vansbro Konditori. De slog nästan allt! :) Och sen att Lill-bebis Liza var med då förstås, så jag fick lite valpgos. Guuud så söt hon är!

Här sitter vi och diskuterar innan vi kör igång. Notera Lill-bebis Liza i Catarinas knä.

På väg hem så var jag tvungen att stanna till och ta en bild på den otroligt vackra vinterhimlen. Det var ett förunderligt ljus, nästan som himlen brann. Jag älskar att ta kort på vackra himlar, och på vintern kan man få många bra bilder. Just den här tycker jag var så fin så den får symbolisera hur jag vill beskriva en hundsjäl; Ren och underbart vacker!