Det var ungefär så veterinären uttryckte sig idag när hon ringde ifrån Djursjukhuset och avlade rapport om Kaiza. "Det är ett mirakel att den här hunden är så oförskämt pigg med dessa urusla blodvärden", sa hon. Hon hade aldrig tidigare påträffat en hund med så dåliga blodvärden se så frisk ut förut. Normalfallet brukar vara att hundarna är rejält sjuka och absolut inte skuttar runt och gör lekinviter som Kaiza gjort idag. Jag frågade om man kunde misstänka något, och veterinären sa att först och främst misstänkte man det som låg närmast - autoimmun hemolytisk anemi - d.v.s akut kronisk blodbrist, en autoimmun sjukdom som är ganska allvarlig. Men blodbilden stämmer inte riktigt med det. Vidare kan man misstänka något med att benmärgen inte producerar röda blodkroppar som den ska, så jag frågade om Leukemi. Men, nej, det stämde heller inte. Jag frågade sen om eventuella tumörer i mage eller tarm, men det låg inte högt upp på listan över misstänkta orsaker till blödningen och blodbristen heller... Magkatarr eller magsår då? Ja, jo kanske, blev svaret. Men de skulle fortsätta utredningen och gå ner i mage och tarm idag och imorgon... Fy vad jobbigt det är, denna väntan och oro. Klart är dock att blodvärdet blivit sämre och sämre under tiden hon varit inne, så det läcker någonstans, det är ett som är säkert. Men var? Och varför?

Själv vänder jag och vrider på alla tänkbara orsaker. Tänker så hjärnan blir överhettad. Vad har hänt? Jag försöker gå tillbaka en tid och minnas... Men Kaiza är ju Kaiza, vild, pigg, glad och alert. Kan inte minnas att hon varit annorlunda på senaste tiden... Fast, jo, lite tröttare kanske..? Eller fabulerar jag nu? En sak kom jag på ikväll som jag plötsligt mindes. Ett yttre trauma för en dryg vecka sedan. Men det var inte så allvarligt så jag tänkte på det då. Men kan det ändå kanske ha bidragit till något som har med de inre blödningarna att göra? Vet ej, men jag ska ringa och be dem checka för säkerhets skull imorgon bitti.

Jag är så ledsen och vill bara att Kaizi-flickan ska få komma hem igen. :(
Hoppas, hoppas att det har vänt imorgon och att hon är på bättringsvägen!!!

I morse när jag vaknade stod regnet som spön i backen :(. Det var grått och trist och jag kände bara för att dra täcket över huvudet igen och sova vidare. Dock hade jag bestämt träff med sök-gänget och vi skulle ut och köra lite. Så det var bara att stiga upp och börja dagen, men det gick segt kan jag lova. Vi skulle bli ett litet gäng på fyra idag, en hoppade av så var vi bara tre... Men väl ute började man faktiskt piggna till. Det var ljumma vindar och nästan snöfritt i skogen. Grappa fick börja och vinden kunde inte bli bättre för en nybörjare. Hon vindade in figgen direkt och var jätteduktig. Grappa har en förmåga att kunna koncentrera sig, något jag är oerhört glad för. Man får ju en hel del gratis med en sån hund. Hon är mycket tydlig i sina markeringar och släpper inte. Fyra figgar fick hon innan det var dags för unge herr Esse, en riesen-pojk i värsta slyngelåldern. Det gick bra för honom också, även om han har vissa svårigheter för att hålla kvar vittring just nu i övningarna. Han är lite "splittrad" och hittar gärna på tre-fyra saker samtidigt :). Men det kommer att bli väldigt bra även där till slut, det är jag helt säker på. För Esse är en mycket trevlig pojk!

Axxa - riesen-flickan - är en bit längre på väg än vi med slynglarna. Där kör vi nu markeringar med fasta rullen. Idag var det som sagt gynnsamma förhållanden och hundarna jobbade superbra! Jag var så nöjd och stolt när jag åkte hem :).

Nu ska jag gå och lägga mig, och skänka en bön om tillfrisknande för älskade Kaiza. Sen ska jag visualisera kraft och styrka till henne, och att jag håller hennes tass i handen och är med henne om det är jobbigt...

"Tass i hand, Kaiza. Sov gott inatt så ses vi snart!"