Imorse vid den numera dagliga rapporten från Falu Djursjukhus var det som alla andra dagar, d.v.s sämre... (*tår som trillar*) Från att i förrgår varit på 51 i blodvärde låg hon nu på 31. 10 enheter lägre än igår. Idag har hon fått blod, för nu går det inte längre... Nu måste hon börja svara på behandligen inom de närmsta dagarna. Hennes kropp måste börja producera egna röda blodkroppar annars ser det svart ut - nattsvart! FAAAN OCKSÅ...!!! Jag är både ledsen, orolig och arg på samma gång. Samtidigt som jag också känner mig skyldig - borde jag inte ha sett något tecken tidigare? Kunde jag inte ha förhindrat det här? I alla fall är hon fortfarande relativt pigg och glad, men flåsig. Det säger ju sig självt då blodet inte syresätts som det ska nu. Min lilla Duracellkanin... Glada, spralliga Kaiza-flickan. Jag tycker ju så mycket om henne och hon får bara inte ryckas bort än... Hon är ju så ung.

Jag går som en zombie med en känsla av obehag inom mig hela tiden. Måtte hon bara ha fått en "startkick" av blodet hon fick idag så att hon börjar svara på medicineringen. Måtte detta gå vägen...

Tack gode Gud för er som har hundar som är blodgivare. Utan er hade det redan varit nattsvart...