Alla inlägg under december 2007

Av Lotta - 12 december 2007 16:07

Det var med hjärtat i halsgropen som jag svarade på veterinärens telefonsamtal idag. Men hon kunde meddela att det var första dagen som man sett ett positivt tecken. Hon har inte gått ner mer i Hb-värdet, men inte gått upp heller i.o.f.s Dock är detta positivt för medicinen verkar bita nu. Åhhhh, vad lättad jag blev... Hade hon varit här hade hon blivt tvångskramad :) Det hjälpte med era tummar, kära bloggläsare. Men än är inte faran helt avblåst, förstås, så vi fortsätter väl hålla tummarna och hoppas.


Idag har det varit en ovanligt vacker vinterdag. -10 grader, kallt och klart i luften. Snön gnistrade på träden mot vinterhimlen. Nog är vintern vacker allt, men jag vill helst ha sommar året runt. Det är bökigt med alla dessa kläder som ska på och av, isiga bilrutor och stelfrusna fingrar. Jag har varit hundvakt åt Hobbe, Busa och Lex idag på e.m, och jag släppte in dem på min gård efter rastingen så de fick busa med Grappa. Oj, vad det raceades runt. Busa ville mest in, men Hobbe och Lex var riktigt spralliga. Grappa har någon slags skräckblandad förtjusning till Lex, hon är lite rädd men han är samtidigt väldigt spännande. Lex ville bli jagad och då var Grappa genast med på noterna :). Hobbe stod med ett däck som han hittat och gjorde lekinviter till mig. Ja, det är en härlig samling jag har omkring mig.


Ikväll ska jag till klubben på budget-möte. Det är det tråkigaste mötet på hela året, men tyvärr nödvändigt...

Av Lotta - 11 december 2007 22:47

Först och främst så vill jag gärna tacka alla som hört av sig, skrivit här i bloggen, skrivit på hemsidan, skickat mail och ringt angående Kaiza. Ni anar inte hur det värmer att så många tänker på oss nu när vi har en tuff tid! Och jag anade inte att så många faktiskt brydde sig. TUSEN TACK!


Kaiza-rapporten idag var som överskriften säger; Ett steg tillbaka från gårdagens dubbelskutt framåt. Vi visste ju att blodvärdet skulle gå ner efter blodgivan, men jag hade innerst inne hoppats på att det skulle vara ytterst lite (eller helst inget alls)... Nu idag låg Hb på 46. 15 enheter ner sen gårdagens 61. Det är ändå rätt ok, enligt veterinären som ringde. Hon har i.a.f inte dippat ner till runt 30 igen. Men, som hon även påtalade igår, nu MÅSTE hon börja öka. Annars är det kört... Imorgon måste vi se en ökning. Kan det finnas någon annan bakomliggande orsak? undrade jag. Vet. svarade att det kan det mycket väl, men man vet inte. Liksom att det är mycket individuellt hur olika individer reagerar i ett sånt här tillstånd av AIHA. Vissa svarar på medicineringen direkt. Andra tar det tid för. Vissa svarar inte alls, och då överlever de tyvärr inte... Procentuellt hur många som klarar sig eller så hade hon heller inget svar på. Mycket olika tydligen.


Själv tänker jag främst på om det faktiskt är något annat egentligen, som är orsaken till anemin. Och att man inte hittar det och får "roten till det onda" behandlat. Eftersom det är mycket på Kaiza som inte stämmer med AIHA, bl.a övrig blodbild och allmäntillstånd skiljer sig markant från typiska fall. Hon är fortfarande turbopigg tydligen. Jag går ju här som ett annat nervvrak och tänker på det här hela tiden. Får inget gjort. Är bara orolig.


Fast idag har vi i alla fall tagit ett julkort. Det årliga julkortet ska snart skickas ut och jag tänkte mig själv sittande tillsammans med hundarna, prydligt uppradade. Pyttsan! Min granne Lena kom över och skulle hjälpa mig fota idag när vi ändå har lite snö kvar på marken. Men innan vi ens hade fått alla fyra att sätta sig så var jag svettig, slet med än den ena än den andra. När tre satt fint och jag satte ner den fjärde så reste sig någon o.s.v Cragge ville inte sitta bredvid Fhara och Fhara ville bara hälsa på fotografen. Och skälla på Cragge, som stack och hämtade sin leksak, kom tillbaka efter tillsägelse och då stod Våris med baken mot kameran. Fixa till henne och då tar Cragge chansen att sticka efter leksaken igen. Och så höll vi på. Men till slut, med ett stadigt tag och Grappa och ett spänt och stelt leende på mina läppar så blev det i alla fall ett kort. Med något ojämn rad av hundar. Jaja. Det får duga :) Det juliga kortet i presentationen här på bloggen är ett urklipp från dagens fotosession.


Nu väntar jag spänt på morgondagens rapport och då får Kaiza-flickan LOV ATT VARA PÅ BÄTTRINGSVÄGEN!!! Kära bloggläsare, om ni orkar en gång till; Ta ett krampaktigt tag om tummen och håll den HÅRT för Kaiza, släpp inte taget för nu gäller det...

Av Lotta - 10 december 2007 13:56

Igår var en orolig och tråkig dag. På kvällen, när jag satt och läste igenom bloggen tänkte jag att jag faktiskt varit rent egoistisk. Vad spelar det väl för roll om jag sitter ensam på jul och nyår då jag har mina älskade fyrbenta vänner omkring mig? Ingen som helst. De är de bästa vänner man kan ha. Ja, inte bara vänner - De är faktiskt våra änglar här på jorden. För vilken annan individ skulle älska dig lika förbehållslöst som en hund hur än illa du behandlat honom? Ingen. Allra minst vi människor. Lämnar du en hund att svälta och törsta, så är han lika glad att se dig när du är tillbaka och tycker lika mycket om dig för det. Sparka och slå honom, och han älskar dig ändå. Så jag bad en liten tyst bön för mig själv. "Gode Gud, låt Kaiza bli frisk och jag ska vara glad och lycklig över att jag har en jul med mina nära som faktiskt får vara friska." Det är inte alla förunnat. Och det är inte alla föunnat att få känna en sån lycka och kärlek till en massa underbara vovvar heller. Jag har det BRA och ska inte klaga!


Så fick jag då samtalet från veterinären idag, och Kaizas blodvärde har GÅTT UPP, och det ganska mycket. 61 ligger hon på idag! Jippiiiee!!!! Veterinärren trodde att det var en vändning av sjukdomen i sig självt, för självklart har ju blodgivan gett sitt, men det borde inte ha blivit en såpass stor förbättring om kroppen fortfarande var på nedgång. YES! Men det är ju fortfarande inte utom fara... Det är de närmsta dagarna som ska visa om det är en permanent eller tillfällig förbättring. Hon får inte dippa igen... Imorgon kan jag fortfarande förbereda mig på en liten nedgång av HB utan att det betyder att kroppen själv är på väg nedåt, sa veterinären. Det är naturligt med lite nedgång efter blodgivan, men får det inte vara mycket.


Jag frågade också om jag kunnat gjort något innan, något jag borde ha sett eller så, men hon sa att "med den här hundens mentalitet så KAN du inte ha sett något tidigare. Det var tur att hon spydde blod så ni kom in i tid, för utan det så kanske det varit för sent."

Hon menade på att Kaiza är helt mirakulöst pigg för att vara så sjuk. Hon borde ligga ner på sidan och knappt lyfta på huvudet. Istället skuttar hon runt som en valp och gör lekinviter och är hur snäll och gullig som helt med personalen. En mycket stark hund i sig självt, sa hon.


Min Kaizi-flicka! Hjärtat svällde av stolthet och jag blev alldeles varm. Kämpa på nu Kaiza, så du får komma hem. Jag lovar att du får sitta med mig i nya soffan i jul och äta praliner ;o).


Av Lotta - 9 december 2007 14:51


Imorse vid den numera dagliga rapporten från Falu Djursjukhus var det som alla andra dagar, d.v.s sämre... (*tår som trillar*) Från att i förrgår varit på 51 i blodvärde låg hon nu på 31. 10 enheter lägre än igår. Idag har hon fått blod, för nu går det inte längre... Nu måste hon börja svara på behandligen inom de närmsta dagarna. Hennes kropp måste börja producera egna röda blodkroppar annars ser det svart ut - nattsvart! FAAAN OCKSÅ...!!! Jag är både ledsen, orolig och arg på samma gång. Samtidigt som jag också känner mig skyldig - borde jag inte ha sett något tecken tidigare? Kunde jag inte ha förhindrat det här? I alla fall är hon fortfarande relativt pigg och glad, men flåsig. Det säger ju sig självt då blodet inte syresätts som det ska nu. Min lilla Duracellkanin... Glada, spralliga Kaiza-flickan. Jag tycker ju så mycket om henne och hon får bara inte ryckas bort än... Hon är ju så ung.


Jag går som en zombie med en känsla av obehag inom mig hela tiden. Måtte hon bara ha fått en "startkick" av blodet hon fick idag så att hon börjar svara på medicineringen. Måtte detta gå vägen...


Tack gode Gud för er som har hundar som är blodgivare. Utan er hade det redan varit nattsvart...



Av Lotta - 8 december 2007 15:18

Kaiza fick inte komma hem idag heller. Blodvärdet har sjunkit ytterligare, så nu ligger hon i riskzonen till att få blodtranfusion... Veterinären som ringde idag sa att hon fått ändra strategi igen. Nu får man behandla som att det är Autoimmun hemolytisk anemi det gäller. Det var ju bara det att övriga prover inte stämde överens med hur det normalt ser ut när det är AIHA, därför togs kortisonet bort när man istället trodde att det var tarmen. Kortison har en tendens att försköra slemhinnan i mage och tarm så därför ville man inte ge mer. Men eftersom hon nu är ännu sämre än igår så får hon kortison igen. Visar det sig att hon nu även blir sämre i sitt allmäntillstånd blir det också blodtransfusion. Dock skulle veterinären ringa mig om det blir förändringar.


Usch vad ledsen jag är. Stackars Kaiza. :(


Idag har jag inte orkat göra annat än jobba undan det som jag absolut fick lov till att göra. Och rastat jyckarna. Jag vill att Kaiza ska få bli frisk nu, och få komma hem så vi får fortsätta i gamla hjulspår igen...


Jag återkommer.

Av Lotta - 7 december 2007 13:54

Veterinären ringde just. Kaiza får inte åka hem idag heller, men även hon (precis som vet. igår) öppnade samtalet med: "Du har världens underbaraste Rottweiler". :o) Jotack, jag vet, svarade jag. Kaiza är mycket speciell. Alltid pigg och glad. En underbar hund att leva med.


Dock trodde veterinären att hon nu lokaliserat "läckan" till tarmen. Hon får något skyddande/läkande för mage & tarm flera gånger dagligen, plus kortison och antibiotika. Men HB är fortfarande på tok för lågt för att kunna söva, öppna och ta biopsi. Lyckligtvis verkar det som om det stagnerat nu i alla fall, för värdet ligger lika idag som igår och har inte gått ner ytterligare. Om det ökar till imorgon så får hon komma hem... Jag hoppas!!!


Avslutar med att sätta in en bild på Hobbe & Kaiza från sensommaren som jag tycker om.

Av Lotta - 6 december 2007 23:41

Det var ungefär så veterinären uttryckte sig idag när hon ringde ifrån Djursjukhuset och avlade rapport om Kaiza. "Det är ett mirakel att den här hunden är så oförskämt pigg med dessa urusla blodvärden", sa hon. Hon hade aldrig tidigare påträffat en hund med så dåliga blodvärden se så frisk ut förut. Normalfallet brukar vara att hundarna är rejält sjuka och absolut inte skuttar runt och gör lekinviter som Kaiza gjort idag. Jag frågade om man kunde misstänka något, och veterinären sa att först och främst misstänkte man det som låg närmast - autoimmun hemolytisk anemi - d.v.s akut kronisk blodbrist, en autoimmun sjukdom som är ganska allvarlig. Men blodbilden stämmer inte riktigt med det. Vidare kan man misstänka något med att benmärgen inte producerar röda blodkroppar som den ska, så jag frågade om Leukemi. Men, nej, det stämde heller inte. Jag frågade sen om eventuella tumörer i mage eller tarm, men det låg inte högt upp på listan över misstänkta orsaker till blödningen och blodbristen heller... Magkatarr eller magsår då? Ja, jo kanske, blev svaret. Men de skulle fortsätta utredningen och gå ner i mage och tarm idag och imorgon... Fy vad jobbigt det är, denna väntan och oro. Klart är dock att blodvärdet blivit sämre och sämre under tiden hon varit inne, så det läcker någonstans, det är ett som är säkert. Men var? Och varför?


Själv vänder jag och vrider på alla tänkbara orsaker. Tänker så hjärnan blir överhettad. Vad har hänt? Jag försöker gå tillbaka en tid och minnas... Men Kaiza är ju Kaiza, vild, pigg, glad och alert. Kan inte minnas att hon varit annorlunda på senaste tiden... Fast, jo, lite tröttare kanske..? Eller fabulerar jag nu? En sak kom jag på ikväll som jag plötsligt mindes. Ett yttre trauma för en dryg vecka sedan. Men det var inte så allvarligt så jag tänkte på det då. Men kan det ändå kanske ha bidragit till något som har med de inre blödningarna att göra? Vet ej, men jag ska ringa och be dem checka för säkerhets skull imorgon bitti.


Jag är så ledsen och vill bara att Kaizi-flickan ska få komma hem igen. :(
Hoppas, hoppas att det har vänt imorgon och att hon är på bättringsvägen!!!


I morse när jag vaknade stod regnet som spön i backen :(. Det var grått och trist och jag kände bara för att dra täcket över huvudet igen och sova vidare. Dock hade jag bestämt träff med sök-gänget och vi skulle ut och köra lite. Så det var bara att stiga upp och börja dagen, men det gick segt kan jag lova. Vi skulle bli ett litet gäng på fyra idag, en hoppade av så var vi bara tre... Men väl ute började man faktiskt piggna till. Det var ljumma vindar och nästan snöfritt i skogen. Grappa fick börja och vinden kunde inte bli bättre för en nybörjare. Hon vindade in figgen direkt och var jätteduktig. Grappa har en förmåga att kunna koncentrera sig, något jag är oerhört glad för. Man får ju en hel del gratis med en sån hund. Hon är mycket tydlig i sina markeringar och släpper inte. Fyra figgar fick hon innan det var dags för unge herr Esse, en riesen-pojk i värsta slyngelåldern. Det gick bra för honom också, även om han har vissa svårigheter för att hålla kvar vittring just nu i övningarna. Han är lite "splittrad" och hittar gärna på tre-fyra saker samtidigt :). Men det kommer att bli väldigt bra även där till slut, det är jag helt säker på. För Esse är en mycket trevlig pojk!


Axxa - riesen-flickan - är en bit längre på väg än vi med slynglarna. Där kör vi nu markeringar med fasta rullen. Idag var det som sagt gynnsamma förhållanden och hundarna jobbade superbra! Jag var så nöjd och stolt när jag åkte hem :).


Nu ska jag gå och lägga mig, och skänka en bön om tillfrisknande för älskade Kaiza. Sen ska jag visualisera kraft och styrka till henne, och att jag håller hennes tass i handen och är med henne om det är jobbigt...


"Tass i hand, Kaiza. Sov gott inatt så ses vi snart!"

Av Lotta - 5 december 2007 23:55

Då har vi varit in med Kaiza till veterinären idag och hon är kvar på Falu Djursjukhus. Jag var ju jätteorolig för att det skulle vara en tumör eller nå't, men de har ultraljudat hela buken och hittade inget konstigt. Dock så såg trombocit-provet inte riktigt normalt ut. Hon hade förhöjda vita blodkroppar (kan tyda på infektion) och HB var lågt. Därför ville man ta fler prover på henne imorgon. Men man kan inte säga i nuläget vad det är eller kan vara. Klart att jag fortfarande är orolig men något lugnare. Jag är ju en sån som alltid bereder mig på det värsta. *SUCK*! (Det är jobbigt att vara så ibland.) Imorgon får jag veta mer. Håll tummarna åt mig igen är ni snälla.


Var med Catarina en sväng till klubben idag och körde lite bitarbete med Grappa. Hon tar sig, det blir bättre och vi kommer sakta men säkert underfund med hur vi ska göra för att få det så bra som möjligt. Det är ju lite svårt så här i början, för det är ju ganska okänd mark för oss. Dock så gör vi inga avancerade saker utan tar det ganska lugnt. Grizzla är riktigt het numera, och klipper i kudden som bara den! Catarina har jobbat bra med henne. Lilla bebis Iza (numera "Liza") träffade jag också en stund förstås och fick lite valpgos... Guuud vad mysigt det är!! Hon luktar fortfarande så gott.  Tränade faktiskt även en liten sväng i gårkväll med Nadine och Emelie. Grappa kändes dock lite splittrad då men jag tror att det beror på att det var mörkt och hon är i en ålder nu då allt ska skällas på. Efteråt fikade vi hos Nadine, och fick smaka på de godsaker som hon och Åsa hade bakat i helgen. Ganska belåten for jag hem, men väl hemma och innanför dörren blev jag plötsligt varse om vad som försiggått när jag varit borta... Ve och fasa...


Cragge hade, trots två stadiga grindar, tagit sig ut i hallen där 2 soppåsar stod och väntade på att bli burna ut i soptunnan (ren lättja att jag inte kommit mig för att göra det tidigare… Och vad fick jag lära mig av det? Jo, läs vidare..). Soppåsarna hade effektivt öppnats av kraftfulla rottweilerkäkar och gåtts igenom minutiöst. Tyvärr så innehöll den ena vad jag ett par dagar tidigare städat ur i kylskåpet. Ett kycklingskrov var spårlöst försvunnet, liksom biffen som gått ut i datum. MEN… det värsta var nog biten av lax som fortfarande var inpackad i plast. Jag uppmärksammade det särskilt när jag tog ut den ur kylskåpet och tänkte att den skulle få förbli intakt i plasten, för säkerhets skull. Tyvärr var INTE Cragge av samma åsikt och hade nyfiket öppnat den… Och var öppnade han den då tror ni?? Jo - I MIN SÄNG!!!! Han skulle lika gärna kunnat öppna en surströmmingsburk i sängen. Där låg den, laxen, tillsammans med en snutt halvrutten gurka, en bit salladshuvud som nästan runnit bort och paprikan som kilat vidare för länge sen. Allt detta ihop med x antal gamla, mögliga kaffefilter. Sönderriven plast och pappersbitar överallt.


Dessutom hade han pinkat en liten skvätt på golvet mitt uppe i allt elände för att markera att det var HANS sopor… Som om någon nu skulle vilja stjäla dem???!!! Jag var MILT UTTRYCKT ARG. (Om jag haft den där smileyn som ursinnigt skjuter med en kulspruta i bloggen hade den suttit här nu).


Madrassen åkte ut på bron för vidare tranport till soptippen. Iklädd stövlar och gummihandskar röjde jag och skrapade ihop skiten med en gummiskrapa. Täcken, kuddar och övriga sängkläder slängdes i tvättmaskinen. Golvet skurades i omgångar. Cragge rapandes och pruttandes förpassad till KÖKET, och när jag äntligen fick gå och lägga mig så var det med nya reklambladet från JYSK som kvällslektyr (rea på bäddmadrasser), istället för min nya spännande deckare av Liza Marklund. Ibland är hundägandet UNDERBART!!


Till nästa år Soffie; Du vet inte vad du ger dig in på genom dylika löften ;o)

Annelie; Ni är ju mina underbara valpköpare… Jag blir så glad över dina ord och önskar att jag kunde samla er alla här och ha en riktig fest för er! Du får här en långskaftad cyberros som tack för din omtanke.

@-->->-----

Och Malin; Jag vet att DU VET... Tänker på Er och skickar en kram i julstressen!


Nu håller vi tummarna för Kaizi till imorgon. Jag återkommer.


Presentation


Välkommen till min blogg. Här skriver jag, förutom om mina älskade hundar allt annat som i sin enkelhet hör livet till...

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13
14
15 16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< December 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards