Läste i min GB att en tjej tycker att min blogg förgyller hennes dag på ett tråkigt kontor. Så roligt att den uppskattas! Trodde inte att någon egentligen tycker att det här "svamlet" är särskilt läsvärt. Det är ju inte något superspännande liv jag lever direkt... *Hahaha*

Önskar så att jag vore en av dessa modiga äventyrare, som gör expeditioner till Antarktis (Ola Skinnarmo) eller som min väninna Babs (www.barbrolindman.com) just nu; paddlar runt Nya Zeelands sydö under några månader. Ensam. Vilka lejon! Själv är jag ju bara en liten fegis som sitter här i min håla. Som hariga Lille Skutt... *Fniss*

Men jag beundrar inte bara dessa människor för sitt mod och sin styrka, utan även för att de får en livserfarenhet som "vi vanliga dödliga" inte får. De har ofta ett överseende med banala vardagssaker som annars tenderar att bli ganska uppblåsta och stora för andra. Jag jobbar varje dag med att försöka se världstingen ur alla olika vinklar och i alla olika ljus, att försöka se att det inte bara är en sida av saken utan många. Orättvisor har jag svårt att acceptera, liksom människor som väljer att blunda istället för att se. Men jag beundrar människor som vågar stå upp för sin sak, stå kvar även när det blåser storm och denna modiga person blir hårt åtgången av massan, så erövrar han något som aldrig massan kan få, nämligen respekt! Och det kan man aldrig ta ifrån honom.

Det finns några peroner i den här världen som jag respekterar och beundrar. Någon är politiker, någon är bekant och någon är nära vän. Många är de inte, men de finns. Dessa peroner är rakryggade, auktoritära peroner som vågar stå för sin åsikt, är mycket ärliga utan att för den delen bli elaka, empatiska och med en knivskarp förmåga att föra en diskussion med sunt förnuft utan att tappa sin övertygelse. Jag önskar att världen vore full av dem, för då hade vi inte så mycket elände som vi har. Varken i stort eller smått. Men det existerar förstås bara i den bästa av världar, och därför är en annan egenskap viktig; nämligen att glömma och förlåta. Att förlåta människor som faktiskt inte besitter livserfarenhet, kunskap eller begåvning nog att agera som sig bör. Dessa måste man försöka ha överseende med, men svårt är det ibland. Det erkänner jag. Det finns ett ordspråk som heter "Otack är världens lön", och det stämmer banne mig. Liksom: "Älska, glömma och förlåta - det är livets stora gåta".

Imorgon är det spår och uppletande som gäller. Sen får jag besök av en god vän som ska vara här i några dagar. Vi ska jobba på ett projekt, men det är bara skojiga saker, så inget betungande.

Ha det gott, folks!!