---

Tack alla som skrivit och beklagat sorgen efter Hobbe. Att det ska vara så tungt att mista en vän... Och - nej, man vänjer sig aldrig. Det gör lika ont varje gång, även om sorgen bleknar med tiden. Våra fyrbenta är våra verkliga vänner. De som alltid finns där, oavsett hur vi behandlat dem.

Så vad är en vän? Detta har jag stulit från Skogstrolls blogg:

Vän blir man när man är en vän.

En vän är någon man kan lita på.

Vänner ställer upp för varann, inte bara åt ett håll utan tur och retur.

Tyckte det var bra skrivet. Vänner för mig är sådana som jag kan lita på i alla väder. Som finns där när jag har det tungt. Som har mig i tankarna varje dag. Som gärna pratar bort en stund med mig. Som jag tryggt kan anförtro både vardagens småbekymmer som större problem åt, utan att känna mig obekväm på minsta vis... Låter det egoistiskt? Nej, saken är den att jag mer än gärna och utan tvekan gör ovanstående för de jag kallar mina vänner. Det känns inte betungande på något sätt. Det bara är så. Skogstroll skriver: "...inte bara åt ett håll utan tur och retur.." Det är vad vänskap handlar om. Man vet när vänskap är på riktigt, då man känner sig bekväm och avslappnad i vännens sällskap. 

Att hitta verkliga vänner är nog som att vaska guld. Man får ta vara på de små kornen, och det krävs tid och arbete att vaska fram dem. Och "kattguldet" avslöjar sig så småningom... Det blir man inte rik på!

Ta hand om er därute - och ta framförallt hand om era VÄNSKAPSRELATIONER. De är få och sällsynta och bör vårdas ömt! Inget är för evigt...

---

Lyssna på den (Pink Floyd - High Hopes)

---