---

Så är jag tillbaka i etern igen. Skönt... Kvällarna brukar spenderas med jobb framför datorn. Tur att jag kan styra själv, för jag är mycket mera effektiv på kvällen än på förmiddagen. Morgnar och förmiddagar är jag seg, ja, faktiskt rent utav värdelös! Jag tänker trögt och kreativiteten är som bortblåst. Men jag får dock akta mig så jag inte kommer in i trallen som jag lätt gör med sena nätter. Det har hänt mer än en gång att jag ser solen gå upp och hör fåglarna börjar kvittra vid 03:30-tiden, och upptäcker att jag fortfarande sitter kvar och misshandlar tangentbordet... Inte bra! Nu brukar jag ha en regel att gå till sängs senast 01:00. Det är bättre.

Sommaren har ju kommit känns det som. Ja, kanske inte idag då, då kalla nordanvindar ilade runt husknuten, men i helgen som var så gällde sandaler och shorts. Och häggen blommar och doftar underbart gott! Nu gäller det verkligen att ta vara på tiden, för det dröjer inte länge förrän löven börjar skifta i gult igen... Inte för att jag vill vara negativ, men det är ju så här i Norden, att somrnarna är på tok för korta. Och som ni alla vet så avskyr jag de långa, mörka och kalla vintrarna. Fick låna en bok utav Gunnel där miljön i en liten fransk by beskrivs så målande vacker att jag suktade mer än en gång under läsningen. Tänk att få bo så! Men jag kan resa i fantasin, och det är inte heller det sämsta. Det är tur att jag begåvats med en stor portion livlig fantasi. Den har räddat mig många sömnlösa nätter. Jag har alltid haft livlig fantasi ända sen tidig barndom. Minns såväl än idag hur mina fantasifigurer (som f.ö alltid var med mig) såg ut. De var två stycken. De hade så roliga namn att jag undviker att nämna dem här... Det sitter ju fortfarande i att jag blev skrattad åt mången gång när jag berättade om dem som barn, och dessa två gjorde jag allt roligt tillsammans med, allt som man bara kan tänka sig. Senare skaffade jag en till låtsaskompis, men det höll jag tyst om för att inte bli till åtlöje ytterligare en gång :) För då var jag hela fem år och borde inte ha låtsaskompisar mer.

Än idag kan fantasin skena iväg med mig, långt, långt bort. Och det är så skönt. Jag skulle inte vilja vara på något annat sätt - på gott och ont! För ibland sätter min kreativa sida käppar i hjulet för mig på livets väg, men utan den sidan skulle jag vara halv, så det är uteslutet att vara på något annat sätt. Och utan mina hundar skulle jag också vara halv... Jag är vad jag är och folk får ta mig för den jag är. Ingen kan ändra sitt jag, hur gärna man än vill. Eller, jo, ett litet tag kan man ändra på sig. I alla fall "låtsas" eller "spela", men det håller aldrig i längden. Kärnan ändrar man inte på...

Nu svamlar jag igen :) Och klockan tickar framåt. Dags för hundarnas kvällsrastning och sen är det läggdags för oss alla.

Jag är tillbaka imorgon.

---