Alla inlägg under juni 2008

Av Lotta - 30 juni 2008 23:12

---

Grappa har idag för första gången simmat på riktigt. Alltså inte gått på botten med bakbenen och plaskat vilt med frambenen. När hon upptäckte att hon KUNDE så fick hon lov att ta några extra vändor där ute på djupt vatten, bara för att känna på känslan... Hahaha... Hon såg så LYCKLIG ut! Några näckrosblad plockade hon med sig i också. Fhara var också med och simmade, men hon är ju som en säl i vattnet sen tidigare.


Sen på eftermiddagen skulle jag, Lena och Carina ut och köra sök en sväng. Sagt och gjort. Jag slängde i mig en lätt middag och kastade mig in i bilen, sen som vanligt, för att åka till stället vi kommit överens om. Men bilen kändes konstig... Vad i hela friden..?? PUNKA!! :( Jaha, ringa pappa och be honom hjälpa mig. I däcket satt en spik eller skruv eller nåt, och pappa körde hjulet till verksa'n för reparation. Det var bara att gilla läget och ställa in... Usch vad trött man blir ibland. Hoppas vi kan köra på onsdag igen.


Nu längtar jag till lite sommarvärme, och det ska tydligen komma in ett högtryck över landet imorgon, som ska vara i alla fall fram till torsdag. Skönt. Jag är less på det svala och växlande vädret som envist hållit sig kvar nu under flera veckor. Och nästa vecka kommer min vän från Finland för några dagars samvaro och hundträning. Det ser jag verkligen fram emot! Det känns lätt lite ensamt ibland så här på sommaren då kvällarna är långa och ljusa, så sällskap är mer än välkommet! I fredags kom Anki förbi en sväng, och vi tog ett glas vin och tjejsnackade fram på småtimmarna. På lördag kväll kom en annan kompis förbi som jobbade i närheten just då... Som sagt; Det är trevligt med lite liv och rörelse.


Nästa event är Frida dagarna den 17-18 juli. Frida är ju superpopulär, så det fick bli två vardagar då alla helger är helt uppbokade resten av året för henne. Eventuellt finns en plats kvar, antingen en dag (600:- inkl. frukost o lunch) eller båda dagarna (1200:- inkl. frukost o lunch). Då är vi ändå bara 6 st hundförare, för att få ut så mycket som möjligt per ekipage. Om någon vill så finns det som sagt en plats. Vi fokuserar på bitarbetet dessa två dagar, men om man vill ha hjälp med annat går det också bra.


Nästa år kommer jag att hålla ett IPO-inriktat seminarium vecka 27, med officiell tävling som avslut. G-FBK (min hemmaklubb) har ansökt om tävling (IPO1-3) helgen 4-5 juli (minns inte vilken av dagarna det var, men tror söndag den 5/7) och då ska jag passa på med ett läger i fem dagar innan. Vem som kommer att anlitas som instruktör är inte bestämt ännu. Jag spånar fortfarande på lite olika alternativ. Har någon förslag så tar jag tacksamt emot dem. Som vanligt så kommer priset att hållas så lågt som det är möjligt med tanke på att man både ska resa, bo och betala kursavgift. Antalet deltagare bör heller inte bli fler än 12, också där med tanke på hur mycket man vill få ut av kursen, och personligen så betalar jag gärna lite mer för att få ut mesta möjliga kunskap :). En tanke har varit att man kanske skulle kombinera IPO och Sv.skydd-läger och ha två instruktörer bokade?! En för varje gren. Det skulle gynna de valpköpare jag har idag som vill träna mot det svenska. Sen får man såklart se till att plocka in folk utifrån för att fylla upp platserna.


Tja, det var lite tankar kring nästa år. Bolla gärna idéerna med mig om ni vill...


Jag är snart åter igen. Godnatt!


---

ANNONS
Av Lotta - 27 juni 2008 00:49

---

Fick meddelande igår i postlådan att jag hade ett rekat brev att ta ut på posten. Jag hade mina förhoppningar när jag hämtade det idag, och minsann, var det inte stamtavlan som kom från Belgiska Kennelklubben!! YES!!! Nu kan jag göra allt som behövs med Grappa. Ställa ut henne om jag vill, göra MH, och naturligtvis röntga. Nu hoppas jag verkligen att det inte behövs några mer påskrifter eller så från Belgien för att få regga henne i Sverige. Och imorgon ringer jag och beställer en tid för röntgen. Inte för att jag någonsin sett något konstigt i Grappas rörelsemönster, någon hälta eller markering, men man vet ju aldrig. Det kan gå precis hur som helst. Det är ju väldigt nervöst måste jag erkänna. Med min tur det senaste året så är väl oddsen inte så bra kanske...


Apropå senaste året... Hur mycket kan gå åt helvete egentligen innan det vänder? När är the bottom nådd? Aldrig? Just nu har jag allvarliga funderingar på kontakta någon som utger sig för att kunna se det fördolda och framtid, d.v.s siare eller sierska. Men jag råkar säkert ut för värsta kvacksalvaren då också. Jag menar, det måste ju finnas någon mening i allt elände? Är det mitt tålamod som ska prövas eller vad? Jag tänker inte rada upp allt jävelskap som nästlat sig in i mitt liv här, men det är mycket som raserat. Tro mig... De senaste nätterna har gått åt till mycket funderingar om hur och varför, och hur i allsin dar jag ska kunna få en till vändning i positiv riktning?!? Tyvärr ligger en hel del helt utanför min makt, vilket gör situationen ännu mer förtvivlad och frustrerande. Är det någon som känner till någon som kan ge mig svar på mina frågor och hjälpa mig reda ut mina tvivel så tveka inte att ge mig kontaktinformation. Även om jag vanligtvis är MYCKET skeptisk till sådant här så är jag nu villig att gripa sista halmstrå't och göra ett försök. Inget kan ju bli sämre, den saken är helt klar. Kanske kan jag åtminstonde få lite ro i själen...


Min fågelfamilj bor kvar. Med ljusa små pip hör man ungarna hela dagarna, och de stackars föräldrarna jobbar livet ur sig med att försöka mata den hungriga barnaskaran... De är ju hungriga för jämnan. När ungarna är flygfärdiga så ska jag snabbt sätta dit gallret för ventilen igen, så att inte föräldraparet får för sig att det var en såpass gynnsam boplats att de bestämmer sig för ytterligare en kull ungar i sommar... Det får räcka med en inneboende familj per år tycker jag :o)


Idag kom tidningen från Polen där man gjort en intervju med mig som Rottweileruppfödare från Sverige. Det var det största hundmagasinet i Polen som ville belysa andra sidor av den "livsfarliga besten". Jag fick en hel rad frågor som jag besvarade via mail, och det blev en artikel på ett helt uppslag om hur jag ser på Rottweilern som "samhällsfarlig" och vad man bör göra åt situationen... I Polen har man tydligen dålig erfarenhet av rasen med många bitincidenter på barn etc., och man ville ha en uppfödares (från ett annat land) synvinkel på mentalitet, tävling, uppfödning o.s.v Tyvärr kan jag ju inte läsa polska, så jag fattar ju inget mer än att jag i ett stycke förklarar skillnaden mellan aggression och dominans, för det kunde jag utläsa av rubriken. Annars var det rena rama grekiskan... Jag passade också på att belysa de förträffliga mentaltester som vi har i Sverige och hur vi styr aveln med dessa vertyg. Hoppas att jag tillförde polackerna något med vad jag berättade, och att de får sig en tankeställare eller två... Jag ska skanna in artikeln och lägga ut den på hemsidan så ni får se, i alla fall bilderna ;o).


Godnatt och sov gott kära bloggläsare. Vi hörs säkert imorrn.


---

ANNONS
Av Lotta - 25 juni 2008 22:49

---

Vi har utökat flocken här hemma. Nu har vi ett vuxet par med ett gäng ungar inneboende också. Var inte huset inte var tillräckligt litet förut?! Inte betalar de hyra heller, utan flyttade helt sonika och fräckt nog bara in, utan att först fråga om det var ok... Som om inte det vore nog så väsnas de mest hela tiden och på alla olika tider på dygnet utan att ta den minsta hänsyn till oss andra. Suck... Det är väl bara att vänta till ungarna flyttar ut, så följer nog mamma och pappa med. Paret jag pratar om är ett gråsparvpar som flyttat in i ventilen till mitt skafferi. Ventilgallret hade ramlat bort, och vips så såg sig herr och fru gråsparv en chans till ett lyxigt boende. Och minsann har inte ungarna kläckts nu, så det är som sagt ett himla "liv i luckan". Jag vågar inte öppna skafferidörren av rädsla att störa familjen. Men måste de vara så högljudda hela tiden? Ja, jag har ju inte hjärta att avhysa dem under tiden som ungarna är små heller, så jag står väl ut antar jag =/.


Väggarna i sovrummet är nästan helt spacklade, så imorgon börjar operation sätta upp väv. Jag måste bli klar med detta fortsast möjligt, då jag fick allergiska reaktioner av byggdammet natten till idag. Det kliade och kliade överallt, jag nös och snörvlade till klockan var fem på morgonen och solen steg på himlen och sken varmt. Då först infann sig sömnen. Jag var måttligt road av frånvaron av sömn den tiden på dygnet kan jag lova... ARG! Det var vad jag var. Så ikväll har jag dammsugit minutiöst och jag var väldigt noga med att täcka över sängen under dagen. Hoppas att det går bättre nu. Det är ju svårt när man bor så litet så man inte kan tömma rummet helt, utan måste jobba med möblerna undanskuffade i nåt hörn.


Det var alles för idag... Min inspiration tryter efter en nedslående och deprimerande kännedom... =o(
Jag återkommer, förhoppningsvis med ny kreativitet imorrn!


---


Av Lotta - 24 juni 2008 00:49

---

Nu är det sovrummet som får sig en omgång. Och jag har stökat till rummet så till den milda grad... Ojoj, tänkte jag när jag baxat runt garderoberna och sängen x antal gånger. Hur ska jag få detta att någonsin likna något igen? Suck! Jag har en förmåga att bestämma mig och sen bara handla, ibland lite för spontant. Men jag tänkte att det var bäst att göra något medan inspirationen fanns, för har man väl stökat till det så måste man ju färdigställa. Jag hittade muren under en väggskiva i sovrummet, och jag har sån lust att riva bort skivan och knacka muren ren för att få fram tegelstenarna under. Det skulle bli så himla snyggt till den vita väggen tror jag. Sen har jag ju mahognyfärgad säng och trädetaljer i övrigt och då passar varmt orange (bränd lera) bra. Sen tänker jag mig vissa detaljer i skarpa färger som Marimekko tryck på tyg och och skarpt orangefärgade dalahästar... Känns som lite av kulturkrock - Afrika/Asien möter Nordisk folklore :). Men jag tror det blir bra trots allt. Fast just nu känns det lite tungt. Vart ska jag börja nånstans? Jag ska i alla fall köpa färgen imorrn, så få vi se efter det sen.


Ikväll stack jag ner till klubben en sväng och tog Grappa med mig. Jag skulle hjälpa Gunnar lite med några moment som han kört fast i, eller rättare sagt som Carla kört fast i. Fast jag är övertygad om att hon bara blivit såpass "slug" med ålder och erfarenhet så hon mycket väl kan skilja på träning och tävling. För detta problemet infinner sig aldrig på träning, utan bara på tävling. Hur man än tränar tävlingsmässigt så går hon för en 10:a i inkallandet med ställande och läggande på träning. På tävling varierar hon mellan 9-10 och 0..(?!!) Helt enkelt för att hon inte behagar komma ibland, utan ligger lugnt kvar på inkallningen. Hon springer alltid för fullt, tvärnitar och lägger sig, alt. ställer sig, så det är aldrig några fel på tempot när hon väl reser sig och börjar springa... Den gamla, sluga rävhonan ;o)! Min filosofi kring hur skulle kunna lösa detta är att hon bör överraskas med något nytt, så hon får tänka till lite. Att hon blir varse om att vad som helst kan hända, så hon bör vara mer uppmärksam och skärpt på vad husse har att komma med. Hur som helst gick träningen strålande ikväll, precis som vanligt på träning...


Även Grappa fick sig ett lydnadspass. Hon har fattat galoppen med position och ögonkontakt, så nu söker hon iderligen upp min vänstra sida spontant för belöning. Vi testade öven sitt och ligg under gång, samt filade på ingångarna vid inkallningen. De är lite sneda och ibland lite långt ifrån, men farten är det sannerligen inget fel på. Pipbollen som vi fick av Annelie är fortfarande storfavvo hos Grappa. Den kan hon göra VAD som helst för. Kruxet är bara att jag inte har någon leksak som är likvärdig, så hon springer flera ärevarv innan hon kommer tillbaka med bollen. Jag skulle behöva en likadan att snabbare locka in henne till mig med... Det blir att införskaffa pipis nummer två. Undra om den behöver vara vit också, precis som denna, eller om det duger med en röd? *hahaha*


Igår kväll kom en kompis cyklandes förbi en sväng med en vinflaska på pakethållaren. Vi har länge pratat om att träffas och bara slappa och prata över ett glas vin, men det har inte blivit av av olika anledningar. Nu slog vi till, sådär en söndagkväll, men det gjorde inget tyckte vi. Huvudsaken att vi äntligen fick träffas. Och trevligt hade vi... Eftersom detta inte var planerat hade jag inte handlat hem något särskilt. Lite gorgonzolaost, en bit hästkorv och ett paket knäckebröd fick bli tilltugg. Det låter kanske lite konstigt, men jag kan faktiskt varmt rekommendera kombinationen, för det var jättegott! "Man tager vad man haver" och vips var en ny variant av snacks uppfunnen!


---

Av Lotta - 21 juni 2008 22:05

---

Först och främst; Ett stort GRATTIS till Catarina med Grizzla som nu innehar titeln IPO2 efter tävlingen i Norge idag. Jag blev minst sagt paff när jag fick sms:et att de var godkända. Jag visste inte ens om att de skulle tävla... Men det visste inte Catarina heller, sa hon när jag senare pratade med henne i telefon. Eftersom vi inte har tillgång till figurant för bitarbetet här, utan jobbar med det själva förutom de seminarium vi haft här då och då, så måste jag säga att det är något av en bedrift som Catarina med målmedveten träning gjort!! Jag är en mycket stolt och glad uppfödare :o)!

---


Som jag nog trodde så blev vår relativt enkla midsommarfest helt lyckad! Med idel hundfolk (i a f den ena hälften av de gästande paren ;) som man otvunget kan umgås med så blev det riktigt trevligt. Nu pratade vi ju inte bara hund, (faktiskt så pratade vi nästan inte hund alls) utan berättelser och historier om allt och inget avlöste varann. Redan vid fyra anlände gästerna, strax efter en regnskur som hette duga! Jag var rädd ett tag för att det skulle komma fler skurar, men vi klarade oss. Middagen började med olika sorters sill, nykokt färskpotatis, Lenas underbara nubbesallad och Mickes guddomligt goda Janssons Frestelse. Knäckebröd och ost till silltallriken var förstås ett måste. Därtill en nubbe med tillhörande nubbevisa (en snabbvariant ;).

Sedan tändes grillen och vi började grilla kött. Nu hade kanske sillen räckt för att mätta oss, men vaddå, det är ju midsommar sådär en gång per år så då måste man bara äta långt bortom mättnadsgränsen... Till köttet hade Carina tagit med sig sin fantastiska aioli, som man bör vräka på mängder av (vilket jag gjorde), sallad och potatis även till köttet. Vi började bli mätta på allvar medan Snukkes miniflaskor med olika sorters brännvin gick runt. Bäska Droppar kan de få ha för sig själva... Om NÅGON egentligen uppskattar denna vedervärdiga dryck?? Tror att de får ligga på ett mycket litet lager av den här sorten på systemet. Det skämtades friskt om ifall någon mot förmodan skulle inneha ett "helrör" Bäska Droppar, så skulle den förmodligen gå i arv i generationer... Men det fanns andra sorter som var helt ok, även om jag gillar Skåne bäst.


Fast det inte var så mycket mygg och knott i omlopp, så blåste det dock snålt. Min vinterjacka hämtades ut (så typiskt svensk midsommar..) Men sen satte vi upp väggarna på partytältet och då blev vi av med både mygg, knott och blåst. Och Lena kunde lugnt hämta sin supergoda jordgubbstårta! Efter det dukade Carina fram ost, kex, vindruvor och chips, så när klockan närmade sig midnatt var jag så mätt att jag trodde jag skulle spricka. De andra klagade över samma sak... Shit, vad mycket GOD mat vi ätit. Men vad mysigt vi hade!


Tusen tack, Carina & Snukke, Lena & Alf och AnnKristin & Micke, för att ni förgyllde min midsommarafton med ert trevliga sällskap.


Här kommer ett par bilder från kvällen:



Sillen har avnjutits och köttet är lagt på grillen...



Lenas jordgubbstårta gick inte av för hackor!

---

Nu ska jag kolla lite TV innan det är läggdags!


---

Av Lotta - 19 juni 2008 14:40

---

Midsommarförberedelserna är i full gång. Det blir inget avancerat firande, men lite lagom traditionellt sådär i goda vänners lag. Jag ska ut och plocka blommor och klippa gräsmattan. Det mesta av maten står i kylen och en flaska Skåne är inhandlad. Nubbe till sillen är ju ett måste, och enda gången nubben smakar gott. Om vädret bara blir hyfsat så tror jag att jag får en trevligare midsommarafton än på många år. Jag är nu inte så mycket för firande av högtider, varken jul, påsk eller något annat. Tycker mest att det är stressigt och uppschåsat och folk har alldeles för stora förväntningar, blir för panka, för fulla och osams (inte helt ovanligt). Därför får det bli enkelt. Dock är ensamheten väldigt påtaglig under storhelger om man bara är hemma för sig själv, så ett litet lagom firande blir alldeles bra. Ikväll ska jag som sagt till klubben och träna lite, och imorgon ska hundarna få sig "en omgång" av någon lämplig aktivitet, så de är lugna och fina när gästerna anländer. Avlsutar dagens inlägg med en midsommarhälsning i bildform från mig och hundarna till alla bloggläsare!


Av Lotta - 18 juni 2008 23:33

---

Inte för att jag är överdrivet intresserad av sport, men ikväll kollade jag ändå matchen på TV, Sverige - Ryssland, som skulle ta Sverige vidare till kvartsfinal... Så bidde det inte, nej. Det slutade med 2-0 till Ryssland och svenskarna får packa ihop och åka hem :(. Eftersnacket med alla dessa analyser om VARFÖR det gick som det gick gör att man faktiskt känner sig otroligt besviken. Undrar hur DE känner sig, spelarna...??! Skulle inte vilja vara i deras kläder och känna "anklagelserna" hagla om vaför de var så kassa som de faktiskt var. Tama som en skock får i en lejonflock. Jaja, så kan det gå. Bättre lycka nästa gång.


Har "tjuvstartat" midsommarfirandet och provsmakat 4 sorters sill idag, tillsammans med färskpotatis och norrländska specialiteten "doppikopp". Det var himmelskt gott måste jag säga. Till dessert blev det marängsuisse med jordgubbar istället för banan. Sprickfärdig la jag mig sen på soffan och slözappade på TV:n, tillsammans med Grappa som alltid kommer och ska ligga nära... (Eller helst PÅ). Ibland är livet en ren njutning, särskilt när det handlar om god mat! Kan ni tänka er hur nödtorftigt livet skulle vara utan god mat? Tänk er om man kunde ta ett piller istället, ett vanligt, runt vitt piller som täckte hela näringsbehovet så att man skulle slippa äta... Himmel vad trist. Inte få uppleva färg, form, smak och konstistens. Matlagning är som ett konsthantverk man utövar med känsla, och bör avnjutas på samma sätt.


Imorgon ska jag ner till klubben och träna med Grappa och Fhara. Det är ju torsdagsträning igen. Bäst att passa på.


Jag är snart tillbaka!


---

Av Lotta - 17 juni 2008 23:38

---

 Äntligen har mitt nya bredbandsabonnemang börjat funka. Så nu är jag tillbaka i cybern :o). Sommaren försvann lika fort som den kom. Tråkigt, tråkigt. Jag köpte Aftonbladet idag, enkom för att det slogs upp stort om "..Så här blir Ditt midsommarväder...". Och jag blev såklart besviken för det skulle bli "sådär" här i västra Dalarna, ca 15 grader och halvklart, kanske någon regnskur. Jag som har bjudit in några goda vänner på midsommarafton för lite förtäring som sill och potäter och någon snaps till. Tanken var ju att vi skulle sitta ute och äta. Vi får väl se om vi får hålla till på vernadan under tak...


Idag kom Inger förbi en sväng. Det var verkligen länge sen. Anledningen att vi plötsligt fick kontakt igen efter flera år, var att jag och en vän behövde några "hundmodeller" att plåta, och jag kom att tänka på Inger och hennes vinthundar. Sagt och gjort; Hon kom hit en dag under förra veckan och vi tog en herrans massa kort på hennes sloughis, faraohunden Tirith och dvärgpinchern Eve. Och idag tog vi en snabbfika och gick igenom korten, som flera av dem blev riktigt bra. Det känns verkligen kul att vi tagit upp kontakten igen. Inger är en mycket genuin och trevlig hundperson som jag gärna håller kvar i min vänskapskrets :o). Som talesättet säger: "Små sår och goda vänner ska man inte förakta..." Så sant, så sant!


Vi har haft lite framgångar under tiden jag varit "offline" också, som bör belysas. Det ena är att Catarinas Grizzla gjort sin exteriörbeskrivning och numera innehar titeln KORAD. Stort GRATTIS!! Gunnar H har som vanligt varit ute på lydnadsplanen och tävlat med sina enastående flickor. I helgen tog Geisha sitt 7:e 1a pris i lydnadsklass 3 med 282 poäng, och mamma Carla sitt 8:e 1a pris i elitklass med 266,5 poäng, bägge med vinst i repektive klass!! Ännu ett rungande GRATTIS!


Något som inte var så vidare roligt var att jag var tvungen att ställa in seminariet med Oliver :o(. Eftersom det krånglats och flyttats i tid, så hade jag till slut 7 avhopp. Att betala en stor del av tränarens arvode ur egen ficka hade jag bara inte råd med, även om jag skulle ha velat. Jag har gjort det misstaget tidigare när kurser inte gått ihop ekonomiskt. Kontentan av det hela blev att det trist nog då fick lov att avbokas... Ett par stycken som skulle ha deltagit här fick lyckligtvis plats i Norge istället. Jag hoppas och tror att de får en bra och lärorik vecka där!


Mina hundar ligger utsträckta och sover här och där. De har simmat idag och är ganska trötta. Ja, nästan alla i alla fall. Grappa, hon kunde inte simma. Sjönk som en sten. Sen tror jag faktiskt att hon gick på botten med bakbenen in mot stranden igen, och plaskade paniskt med frambenen. Hon verkade inte alls fatta att man även bör använda sig av bakdelen i simning. Jag måste lära henne helt enkelt, men idag var det för kallt för mig att kliva i själv. Det får bli nästa projekt...


Nu är jag trött och ögonen svider, men online igen så bör jag återkomma ganska snart...


---

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se