---

Idag har det varit en så'n här dag med bara en massa måste-göra-grejer. Skönt när det är gjort i och för sig... Men tråkigt :o(. Fast jag hade ett trevligt telefonsamtal med min vän Åsa. Det var verkligen inte igår och fick mig att tänka på att det var längesen jag uppskattade ett vanligt hund-svaller-samtal. Det var en massa i hundvärlden som jag inte hade en aaaning om. Jag är ju som jag är, och mitt liv går som bekant upp och ner. Den här sommaren mest ner. Så är det, bara att gilla läget. Jag har varit helt "off" hela hundvärleden och allt svaller däromkring hur länge som helst. Vissa människor tar avstånd märker jag, och det är nog kanske för att de inte förstår, eller möjligen hört något skvaller som de tagit till sig... Jag har inte ens orkat bry mig, för det här gäller inte dem som verkligen känner mig. Så är det alltid. Vi är inte mer än människor, och människor dömer andra människor. Vi är sådana till naturen. När vi blir äldre och erfarnare så har vi lärt oss en del på resan och dömer inte lika lätt längre... Jag tror dock hoppfullt och envist på att sanningen segrar till slut!

Som sagt så var samtalet med Åsa väldigt trevligt, vi pratade ganska länge och som alltid så känner vi att vi "synkar" väldigt väl på många plan. Jag hoppas så att Åsa (och kanske Frida..?) kan ta en dag eller så framöver till gemensam träning. Det hade verkligen varit jättetrevligt att få träffas igen. Det blir bara alltför sällan. Frida och Åsa har varit här några gånger och hälsat på, och jag bara gillar dem bara så himla mycket! Små ljusglimtar som dessa att se fram emot kan jag leva på länge :o).

Ibland tappar jag sugen. På riktigt! Då spelar ingenting någon roll längre. Det är en kuslig känsla. Inget jag önskar min värsta fiende ens... Framtiden känns då som en enda  lång, grå uppförbacke. Vad ska jag med den till? Läste om en drog i tidningen som tydligen skulle vara helt underbar. Man kände sig som man hade hela världen i sin hand... Lugn, trygg, otroligt kreativ och nästan som självaste navet i helheten. Det lät ju fantastiskt, men drogen var tydligen asdyr... Inget för fattiga mig då! Fast jag känner att jag kunde behöva en dos av den där drogen då och då. Skämt åsido (jag tänker inte börja knarka), men faktiskt så önskar man att den här drogen fanns tillgänglig för alla ibland. Varför ska livet vara så jävla krångligt jämt? Varför kan saker och ting inte bara vara enkla? Är det nå't slags straff vi ska ha, eller? Och vad har vi gjort för att förtjäna det i så fall?

Vi får väl se hur det blir tillslut. Just nu vill jag bara HITTA DEN TAPPADE SUGEN! Så snälla, hjälp till att leta rätt på den. HITTELÖN UTLOVAS!!

---