Alla inlägg under augusti 2008

Av Lotta - 23 augusti 2008 22:23

---

Dagen har tillbringats på klubben med iordningställande av allt som har med utställningen att göra. Vi har ju nämligen utställning imorgon, och jag ska ställa. Grappa är anmäld i unghundsklass och Fhara i öppenklass. Få just se hur det kommer att gå... Jag ska också visa Carla i bruksklassen, medan vännen AnnKristin visar Geisha i öppenklassen. Även Hagbard är anmäld, då i juniorklass. Passade på att "tjuvträna" lite i ringen sen vi byggt klart. AnnKristin hade kameran med sig och lyckades på något konstigt vis fånga Grappa på bild när hon stod still i någon tiondels sekund :o) Annars så hoppar hon och skuttar mest. Provar skälla, lägga sig, sitta upp, skälla igen o.s.v Ringträningen har väl inte haft prio 1 måste jag väl erkänna... *heh*! Nåväl, det går som det går. Här är bilden som A-K tog;



Hörs väl imorgon antar jag. Om jag orkar...


---

Av Lotta - 22 augusti 2008 15:02

---

Idag känns det plötsligt som att positivitet dominerar! Detta t.o.m fast jag känner att jag håller på att bli rejält förkyld eller sjuk och sov jättedåligt inatt. När jag vaknade var jag först ut på webben en vända för den obligatoriska kollen på SKK hunddata och Heddas resultat. Det hade kommit... HD grad A och ED ua(0). WOW!!! Vilken lycka. Fyra av fem är nu röntgade i H-kullen med bra resultat utom en som tyvärr fick 1-2 fram. Bara en kvar nu och vi väntar med spänning och håller tummarna...


Lite nervöst undrade jag om jag vågade mig till postlådan, ifall Grappas resultat också hade kommit..? Jodå, där låg ett brev från SKK. Shit va nervös jag blev. Vågade knappt öppna, men jag hade inte behövt vara orolig, för även där var resultatet HD:A och ED ua(0). Ännu en glädjechock!!! Ojojoj... Just nu sitter jag bara med ett smil klistrat i ansiktet. Och det kommer nog inte att gå över på hela dagen!


---

Av Lotta - 21 augusti 2008 00:09

---

Idag har det varit en så'n här dag med bara en massa måste-göra-grejer. Skönt när det är gjort i och för sig... Men tråkigt :o(. Fast jag hade ett trevligt telefonsamtal med min vän Åsa. Det var verkligen inte igår och fick mig att tänka på att det var längesen jag uppskattade ett vanligt hund-svaller-samtal. Det var en massa i hundvärlden som jag inte hade en aaaning om. Jag är ju som jag är, och mitt liv går som bekant upp och ner. Den här sommaren mest ner. Så är det, bara att gilla läget. Jag har varit helt "off" hela hundvärleden och allt svaller däromkring hur länge som helst. Vissa människor tar avstånd märker jag, och det är nog kanske för att de inte förstår, eller möjligen hört något skvaller som de tagit till sig... Jag har inte ens orkat bry mig, för det här gäller inte dem som verkligen känner mig. Så är det alltid. Vi är inte mer än människor, och människor dömer andra människor. Vi är sådana till naturen. När vi blir äldre och erfarnare så har vi lärt oss en del på resan och dömer inte lika lätt längre... Jag tror dock hoppfullt och envist på att sanningen segrar till slut!


Som sagt så var samtalet med Åsa väldigt trevligt, vi pratade ganska länge och som alltid så känner vi att vi "synkar" väldigt väl på många plan. Jag hoppas så att Åsa (och kanske Frida..?) kan ta en dag eller så framöver till gemensam träning. Det hade verkligen varit jättetrevligt att få träffas igen. Det blir bara alltför sällan. Frida och Åsa har varit här några gånger och hälsat på, och jag bara gillar dem bara så himla mycket! Små ljusglimtar som dessa att se fram emot kan jag leva på länge :o).


Ibland tappar jag sugen. På riktigt! Då spelar ingenting någon roll längre. Det är en kuslig känsla. Inget jag önskar min värsta fiende ens... Framtiden känns då som en enda  lång, grå uppförbacke. Vad ska jag med den till? Läste om en drog i tidningen som tydligen skulle vara helt underbar. Man kände sig som man hade hela världen i sin hand... Lugn, trygg, otroligt kreativ och nästan som självaste navet i helheten. Det lät ju fantastiskt, men drogen var tydligen asdyr... Inget för fattiga mig då! Fast jag känner att jag kunde behöva en dos av den där drogen då och då. Skämt åsido (jag tänker inte börja knarka), men faktiskt så önskar man att den här drogen fanns tillgänglig för alla ibland. Varför ska livet vara så jävla krångligt jämt? Varför kan saker och ting inte bara vara enkla? Är det nå't slags straff vi ska ha, eller? Och vad har vi gjort för att förtjäna det i så fall?


Vi får väl se hur det blir tillslut. Just nu vill jag bara HITTA DEN TAPPADE SUGEN! Så snälla, hjälp till att leta rätt på den. HITTELÖN UTLOVAS!!


---

Av Lotta - 19 augusti 2008 23:34

---

Hela dagen har spenderats ute med hundarna då vädret var vackert. Alla fick sig en rejäl aktivitetsomgång som gjorde att de sov sött sen. Vid tre-tiden kom Chatta som vi bestämt, och vi lade var sitt spår till Grappa och Hagbard. Jag måste säga att Grappas spår gick helt SUVERÄNT bra idag :o). I lagom, långsam takt spårade hon i varje fotspår, noggrant och i kärnan hela tiden utom en gång där hon tappade lite, men letade sig snabbt tillbaka igen. Jag kände mig jätteglad efter spåret. Även Hagbard fick ett näringsspår (det andra någonsin) och det gick idag mycket, mycket bättre än sist. Han lär sig snabbt, slyngeln, och som alltid blir jag smått förälskad när jag ser Hagbards enorma arbetsvilja som aldrig tycks sina. Det är precis så en riktig brukshund ska vara. Han har den där naturliga förigheten och kontakten som är guld, som man önskar i varje hund, det där som gör att det bara är roligt och enkelt. Precis så var mamma Kaiza också. Även om jag inte känner pappa Tipp så väl, så vet jag att inte heller han går av för hackor när det gäller brukbarheten. Så Hagbard och hans syskon har väl fått de bästa förutsättningarna genetiskt :o).


Snart är det även dags för systrarna I (Ila, Ixa och Iza) att fylla 1 år, nämligen den 2 september. Då röntgas även två av dem, Panthera (Ila) och Strega (Ixa). Jag håller tummarna hårt. Fattar inte att det var ett år sen... Gud vad tiden går... Triss i systrar är ju också kanontrevliga alla tre. De har fått så mycket av pappa Hobbe, både utseendemässigt och mentalt. Det är nästan kusligt att se ibland, men jag är glad för att vi fick den här biten kvar av Hobbe då han var en mycket speciell (och bra) hund. Hobbe var vänligheten själv. Muckade aldrig gräl med någon annan hund, och nosade bara försiktigt på både fjärilar och fågelungar, såväl som på valpar och barn. Han var ganska livlig och kunde springa FORT! Vad man än presenterade för arbetsuppgift åt Hobbe så ställde han gärna upp. Inget var för ointressant eller för svårt att ta sig an. Sen var han otroligt kelen och ville gärna sitta i knät och bara myyysa. Det är så sorgligt att både han och Kaiza fick sluta sina dagar för tidigt... De hade mycket kvar att ge än.


Ibland känns det som de bästa går först. Kanske är det så, eller kanske vi bara minns de bästa sidorna hos dem...


---

Av Lotta - 19 augusti 2008 01:08

---

När jag var liten grät jag floder när jag hörde den här låten... Mamma och pappa som hade LP-skivan fick INTE spela den, då satte jag händerna för öronen och vägrade lyssna, för jag hade hört texten... Det var en dikt av Dan Andersson tonsatt av...?? Hootenanny Singers tror jag. Tänkte på det nu inatt, när jag sitter här vid datorn och hörde ett dödsskri nere i skogen på andra sidan vägen. Förmodligen en hare som kom i käftarna på en räv eller kanske i klorna på en rovfågel. Som alltid när räven skäller gnistrande klara och kalla vinternätter, så tänker jag på Sizzi...


---

Sizzi

Han föddes vid Lasso, där löjorna stimma
i vågor, som glittra likt pärlor och vin.
Han kom i det gulaste månljusets timma
till stränder, där ängsgräset blommar som lin.

Han döptes av vinden, som for genom gräset,
till ”Sizzi av Lasso” av springarnas ätt,
men kallades hare av folket på näset
och dömdes till döden av jägarnas rätt.

Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver:
”Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom,
jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
jag skjuter — det kan ej bli värre än bom!”

Om nattögat, räven, gick fram och gick åter:
”Kan undra vad Sizzi i kväll håller till?
Kan undra om liten går vilse och gråter,
han dock få sällskap i natt om han vill.”

Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar
Och gömde sig djupt in i Råmyra skog,
och bort flögo sommarens rosiga dagar,
och Sizzi fick leva, förunderligt nog.

Och vintern slog bro mellan stränder och öar,
där lövskogens grönska låg vissnad och strödd,
och vit över slogar på infrusna öar
och vit över ängen, där Sizzi var född.

Då travade döden en dag genom skogen
med herrgårdskoppel och blanka gevär,
och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen
och gick nedåt Lasso och stannade där.

Där hörde vi ekot av smällarna sjunga
kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,
där fick han ett skott genom flåsande lunga
och blodet rann rött på den gnistrande snön.

Vid Lasso, där isarna råmande brista,
vid foten av Kvarnklintens vissnande fur,
där tumlade Sizzi omkring i det sista,
där stannade drevet, där blåstes i lur."


---


En sorglig historia. Jag undrar vilken "Sizzi" som fick sätta livet till den här augustinatten...


---

Av Lotta - 18 augusti 2008 22:15

---

Tack ALLA NI som gratulerat till Gaias sök-CERT på ett eller annat sätt. Det värmer jättemycket ska ni veta :o) Nu håller vi tummarna hårt för fortsatta framgångar på Ras-SM.


Regnet har öst ner idag... Både jag och hundarna har varit supertrötta. Det har lovats lite bättre väder imorgon och det hoppas jag, för då ska nämligen jag och Chatta ut och träna lite med vovvsen. Finns det fler hugade som vill hänga på är ni välkomna att höra av er! Själv tänkte jag lägga spår till Grappa igen... Sen får vi se vad det blir med de andra. 


Just nu har jag en massa ljus tända överallt, för jag vägrar att slå på elementen redan (elen är tillräckligt dyr som det är). Jag skulle kunna elda i vedspisen i köket om bara skorstenen vore sotad, men den måste fejas och besiktigas först innan jag vågar elda. Den fuktiga höstkylan slår in och det känns ruggigt. Men det blir faktiskt bättre med tända ljus. Åtmistonde om man har så många som jag har just nu; typ 30 värmeljus :o).


Jag har plötsligt märkt att min hemsida är sorgligt ouppdaterad med en hel massa som inte är aktuellt längre och en massa som ska ändras. Jag måste försöka få energi att ta tag i saken fortast möjligt. Förenkla en del också kanske. Jag tror nämligen på enkla hemsidor med inte så många klick, men med en hel del information. Det får bli nästa projekt. Kanske ska jag ändra lite på designen också? Men då blir det förstås ofelbart lite svårare att navigera för folk som är vana att gå in på sidan... Hmmm, det tål att tänkas på. Vi får se vad jag hittar på!


Ha det gott, folks!


---


Av Lotta - 18 augusti 2008 00:56

---

Förutom den otroligt glada nyheten om Gaias CERT (som jag fortfarande är lite överväldigad av) så hade jag en lite kräftskiva härhemma för några av mina nära vänner igår, lördag. Det var trevligt och framförallt GOTT med ostar, frukter, vin, olika sorters korv, paj, kräftor m.m Jag var tämligen mätt och belåten efter flera timmar av konstant ätande. Sen passade jag förstås på att FIRA den första uppfödda hunden med brukscert, när tillfälle så lägligt bjöds :o)!! Vi hade tur med vädret, och jag tyckte nog att det blev rätt så mysigt med alla lyktorna tända på verandan. (Se bild i Anziehend's Blogg där vi sitter med våra fåniga partyhattar :)


Idag kom Chatta förbi för lite träning. Vi spårade först med Grappa och Hagbard, sen fick ungdomarna leka lite. Och ojojoj, vad de busade! De matchade varann perfekt nu med sin lek. De blev t.o.m ganska trötta på slutet, något som inte hör till vanligheterna med dessa två slynglar. Jag hade kameran med mig och knäppte lite kort på dem;



När Grappa och Hagbard till slut gav upp, så fick Fhara och Chattas Panther också komma ut för lite träning. Jag körde lydnadsträning med Fhara, och jag tyckte att hon var med mig fint idag. Inga dumheter alls. Duktig flicka. När hon väl samlar sig är hon en mycket trevlig hund att jobba med.


Ikväll kom regnet. Det blåser ganska kraftigt och regnet smattrar på plåttaket. Jag har krupit upp i soffan framför TV:n och tänt en massa ljus överallt. Hösten är på väg...


---

Av Lotta - 17 augusti 2008 12:15

---

Jag är helt otroligt tagen av kennelns första bruks-CERT. Den bedriften stod Gunnar Fors för igår, som debuterade i elitklass sök med sin Gaia. Han ringde och frågade nåt i stil med "om jag satt ner", och berättade att Gaia tagit sitt första CERT. WHHEEEEEEE!!!!!!! Jag trodde knappt mina öron. Nog för att Gunnar berättat för mig tidigare att med den här hundens kaliber så var inget omöjligt... Men mycket annat ska ju stämma på tävlingsdagen också. Och det gjorde det tydligen i Ockelbo igår. SHIT, vilken grej... Gissa om jag är stolt??!! Som en TUPP!!! :oD Nu står RAS-SM först för dörren, sen blir det nog inga mer elittävlingar för Gaia i år. Men just fyllda tre år så har hon ju tiden för sig... Det är ingen brådska, men jag tror att vi kan ha kennelns första SBCH i Gaia ;o)



Jag återkommer... Jag ska bara pösa av stolthet lite först...


---

Skapa flashcards