---

I morse var det underbart vackert med en rödgul soluppgång och gnistrande vita snökristaller i tjocka lager på träden. Temperaturen under natten hade mycket riktigt sjunkit rejält. Grappa kläddes i sitt täcke och dynorna hade stått i hallen under natten så att hon inte skulle behöva ligga kallt. Det är ju ganska viktigt att hålla hundarna så varma som det går, både för skaderisken och för deras eget välbefinnande.

Väl nere på klubben så satte vi igång som igår med genomgång av ekipagen och sen ut med hundarna en och en. Vi passade på att göra nyttiga övningar inomhus då det var ganska kallt ute. Med Grappa testade jag först av lite miljö, men hon är ju inte särskilt berörd av att hoppa över något, kampa med slamrande grejer runt om eller sitta i en rullande kontorsstol... Miljöstark har Grappa jämt varit, så vi gick över till apporteringen som alltid varit min akilleshäl med alla hundar (vad gör jag för FEL??) Vi börjar från scratch med Grappa. Hon får helt enkelt lära sig att hålla fast med apporten liggande på ett speciellt ställe i munnen, alldeles bakom hörntänderna. Sedan belastade vi litet för att se om hon kunde knipa åt den och inte bara låta den ramla ur munnen så fort man rör vid den. Och hon snappar fort. Man kan gå på Grappa med lite kravställan här, då hon inte tar åt sig nämnvärt utan bara försöker göra bättre. Det är inte så att hon packar ihop, släcker och går hem... För om hon varit sådan som hund hade man varit tvungen att använda en annan metod. Jag tror att om man fortsätter att belöna precis rätt hållande av apportbocken så kommer det här att gå ganska fort. Problemet är när man belönar alla olika slags hållanden (på olika ställen i munnen) för då blir det förvirrande för hunden. Ganska logiskt faktiskt.

Efter förmiddagens genomgång av hundarna en och en tog vi lunch (som bestod av tunna pannkakor som Micke stekte till oss, med grädde och sylt, samt en supergod morotspaj...Mmm...) och därefter tog vi ut hundarna på plan igen. Då hade temperaturen stigit och det var takdropp och faktiskt varmt i solen. Det kändes underbart skönt. Jag som hade den frusna gårdagen i färskt minne hade satt på mig min supertjocka dunjacka och termobyxorna idag. Så nu var jag svettig istället. Under rastningen av Grappa på lunchen passade jag på att ta ett par bilder med kameran som jag faktiskt kommit ihåg att ta med mig.

Grappa i full fart mot mig!

..och DÄR kom bollen flygande...

Jag bad Frida om att få ta emot hennes mallehane Best i några bett, bara för att få teknikträna och känna på hur det känns när det är som bäst. Och jo, jag kom på ganska snart hur jag ska vinkla, i det här fallet kudden, för att jag ska ta emot på ett sätt som är bra för både hunden och mig. Jag skulle behöva ha en hel kurs bara i övningar att vara figurant. Sen lånade jag även Best i lite fritt följ för att få känna på bakdelskontroll... Mycket nyttigt.

Grappas fria följ tog sig bättre och bättre på eftermiddagen. Jag insåg att jag nu kan ta ett kliv uppåt i inlärningen och faktiskt kräva en del av henne. Problemet för mig är att jag sällan vet när jag ska stegra. Jag tror att jag är för rädd att stegra för fort ifall det skulle bli "fel", så jag håller mig på en nivå som är för lätt för hunden för länge. Men nu när jag prickat in två tävlingsdatum till våren så har jag något att träna för och det håller mig motiverad att öka kraven och stegra träningen.

---