---

Faderullan har visat sig vara en nyttohund trots allt! Jo, det är sant... När jag ikväll stod och balanserade på en stol med rangliga ben (har någon sett en stadig stol i mitt hushåll förresten..?) och försiktigt försökte skruva tillbaka glaskupolen till hallampan i taket efter ett glödlampsbyte, så tappade jag förstås den viktiga skruven som ska hålla alltihop på plats, och den rullade iväg någonstans på golvet i skumrasket. Där stod jag med båda armarna i vädret och försökte hålla upp kupolen och brickan i rätt läge, suckade och skulle just till att plocka ner den då jag kom på den geniala idén att använda Fhara som stod nedanför mig och beskådade spektaklet. "Kan jag få den Fhara?" lockade jag. Jag lärde ju Fhara att plocka allt som jag bad om när jag som bäst höll på med apporteringsträningen med henne. Hon tittade på mig i ett par sekunder, sen vände hon snabbt om och letade rätt på skruven, plockade upp den och avlämnade den snyggt i min hand! YES! Det lilla cirkustricket visade sig vara till nytta trots allt. Duktig Rulliflicka :)! Hon kanske kan lära sig fler tricks? Servera frukost? Bära in ved? Kanske kan hon t.o.m göra upp eld om jag får bearbeta henne ett tag..?!? ;D

Ikväll mötte jag upp Chatta på klubben för ett träningspass i lydnad. Grappa gick (som vanligt nuförtiden) väldigt bra. Efter lydnaden så tog jag fram bitkudden som hon inte sett på ett tag. Jag har helt enkelt ägnat mig åt annat på senare tid. Och OJ, vad taggad hon var på kudden nu. Ögonen höll på att trilla ur skallen på henne och hon kunde knappt sitta still och vänta på kommando. Hon bet verkligen sååå mycket bättre än på länge, OCH, hon ville t.o.m samarbeta med mig om kudden när hon fått vinst. Mycket bra träningspass. När hon fick till ett kanonbett, djupt, fullt och fast med bra tillkämpande fick hon vinna och sen in i bilen. Det kändes  väldigt bra måste jag säga. Hagbard fick först ett spår av Chatta, och han gick super. Även i lydnaden växer han på sig mer och mer. Chatta har ju lyxen att ha en naturligt förig hund, som hon inte behöver lära att hålla kontakt. Han vill bara ha det så ändå. Grappa har varit annorlunda på den punkten, då hon är mer den typ som jag (möjligen felaktigt?) kallat "den gamla typen av rottweilern", lite mer självständig och dominant. Kanske för att min första rottweiler var sån..?! Med Grappa har jag fått jobba lite mer för samarbetet, men det börjar lossna. Det är sååå mycket bättre.

Tack för sällskapet, Chatta. Ses på lördag ;o).

Ja, så nu ser jag fram emot lördagen då vi är en handfull entusiastiska kennelvänner som kommer att träffas. De jag VET kommer är Chatta med Hagbard, Catarina med Grizzla, Gunnar med Gaia och Annelie med Panthera, för utom jag själv med alla mina. Jag hoppas, hoppas att Malin och Greta också kommer. Ser sååå fram emot att få träffa dem. Om någon annan läser detta och känner för att spontant dyka upp så är ni välkomna. Jag ska baka en morotskaka imorrn som vi ska ha till fikat, och vi kommer att vara vid klubben från kl. 10:00. Sen ska jag ha kameran redo :o)

Ha det gott, så hörs vi!!

---

---

Usch vilken jobbig och tråkig dag :o(. Jag har gått omkring och varit supertrött hela dagen till följd av en sömnlös natt. Jag kommer in i såna här perioder ibland, då jag bara inte kan sova. Och ingetnting hjälper då. Inatt(morse?!) så somnade jag vid 05-tiden. Jag la mig vid 23:30, så det blev många timmars vridande, vändande och suckande... Såklart att jag känner mig trött och håglös då såhär dagen efter. Så det blev inget avancerat med hundarna idag. Det fick bara vara. Nu hoppas jag innerligt att jag kan sova bättre inatt, annars så är det fjärde natten på rad som inte är bra.

Spåren igen nu då... "Spårtips" är ju inne på att plocka ut slutföremålen och träna på markering separat, vilket jag tycker är en alldeles förträffligt bra metod. Men jag har nu valt att ha ett föremål i slutet som för hunden markerar att "här är spåret slut", en liten ask gömd i gräset (i detta fallet en snusdosa) fylld med godis, och när hon lägger sig (ibland med hjälpkommando, ibland utan) så rusar jag fram och så har vi jättemysigt, öppnar locket lite mystiskt och hon får en liten bit, en bit till och en bit till o.s.v. (= att det tar lite tid att äta upp). Jag har valt det här sättet för jag varit rädd för att att en hel hög med godis på marken skulle ge en sjujäkla vittring på ganska långt håll, och vill inte få upp näsan på henne när hon är några meter innan. Jag är ändå noga med att lägga spåren i medvind och är särskilt noga med att inte få motvind på sista sträckan innan föremål. Egentligen så har jag ju en hög med godis där i slutet, den är bara innesluten i en dosa istället för liggande på marken. Men det kanske funkar lika bra med en "hög"? Tål att testa. Och som "spårtips" nämner, så blir det ju ingen som helst konflikt heller...

Kollade SMHI:s prognos inför lördag då vi ska ha en träningsdag för kennelekipagen. Det verkar som det blir klart och soligt på fredag och som det kommer att mulna på men med uppehåll och -4° till -8° på lördagen. I så fall så är det ju inga problem att genomföra träffen. Vägarna är farbara och vädret lagom för hundträning. Men man vet förstås inte om SMHI hinner ändra sig till slutet av veckan... Jag hoppas ändå att vi kan ses, för det vore så himla trevligt!

Nu ska jag kolla lite TV. Och sen hoppas jag verkligen att John Blund tar sig tid att komma på besök ikväll...

---

---

Först och främst; TACK till alla er som engagerat er i mitt spårproblem och därmed gett mig en massa nya idéer att jobba med. Jag tycker att det är trevligt att få igång en debatt som den här kring ett eventuellt problem. Signaturen "Spårtips" pratar om att återinsätta näringen i spåret. Idag provade jag det, d.v.s la näring i varje fotspår igen. Spår 1, ett rakt spår med föremål i slutet. I spår 2 la jag en 90° vinkel och ett föremål i slutet. Jag satte heller inte på spårlinan utan bestämde mig för att spåra i kopplet för att undvika trassel o krångel... Och hur gick det då? Jo, till en början var det BRÅTTOM ut till spårstarten vid spår 1. Jag höll emot och la henne ner. När hon såg relativt lugn ut så kommenderade jag "spår", och upp flög hon för att ivrigt rusa iväg. Men här jag höll emot tills hon tagit näringen i första, andra, tredje steget, sen upptäckte hon att det FANNS godis i varje steg, och mycket riktigt så gick ju farten ner. För att ibland öka lite, men då hjälpte jag till att bromsa med kopplet igen. Jag tror att hon sammantaget kanske missade 3-4 godisbitar, annars så var hon i kärnan hela tiden. Vid slutföremålet stannade hon och jag gav ett snabbt liggkommando varpå hon lade sig snyggt framför föremålet tills jag gick fram och belönade. BRA JOBBAT, BABA :)

Spår nummer 2 gick till på ungefär samma sätt, förutom att vid vinkeln fick jag hålla emot lite extra. Därför att hon sökte sig rakt framåt istället för att vika av till vänster. Och när hon då inte hittade näringen på samma avstånd som den skulle ligga, en fotstegslängd, så la hon förstås i en högre växel och ville undersöka mer framåt. Där satte jag dock stopp, och jag vet inte om det är bra eller dåligt... Om detta hade varit ett "vanligt" svenskbruksspår eller vad jag nu ska kalla det, så hade jag låtit henne gå vidre för att själv upptäcka att hon var fel, och på så sätt försöka få henne att lära sig av sina misstag och därmed bli noggrannare. Men IPO-spåren för mig är lydnadsspår, där man ska lära hunden spåra på ett sätt som absolut inte är naturligt för en hund att göra. (Faktiskt så berättade en PH-förare, att han av en kollega hört att i vissa blodslinjer i Europa har man lyckats avla bort hunden naturliga nyfikenhet, som är så viktig, då detta faktiskt inte behövs i den internationella sporten IPO... Tragiskt. Detta var dock inte på Rottweiler, utan jag tror att det gällde schäfer...)

Nåväl, nu ska Grappa lära sig lydnadsspåra och då får vi ta det hela för vad det är. Efter vinkeln så spårade hon bra igen men råkade gå liiite för långt innan hon liggmarkerade slutet. På det hela taget är jag nöjd, och förstår "spårtips" tänk och filosofi kring att återgå till mer näring. Vad jag däremot själv kan tänka mig själv är följande scenario (men har inga belägg för att det ÄR så, bara TROR att det kan förhålla sig på det här viset).

Ponera att: Grappa får näringsspår i massor. Hon lär sig leta godis i mina fotspår och blir duktig på det. Hon vet att det finns en godbit i varje steg. En dag kommer vi ut på tävling. Jag beordrar "spår" och hon går iväg, ivrigt letande som vanligt. Hon går en bit... Men... vad är det här?? Det är inte som vanligt?!? Var är min mat??? Hon blir stressad, tror att hon missat, går tillbaka, letar, men... Ingenting! Till slut så vänder hon upp och tittar frågande på mig. "Vart ska jag leta efter maten, mamma?? Det finns ingen här...!"

Det är ett möjligt scenario, som jag helst skulle vilja undvika på tävlingsdagen. Å andra sidan kanske det funkar. Att korrigera i spåret är inget som jag vill göra, då det kan skapa stress och konflikt. Jag vill att min hund ska känna sig lugn och självsäker när den spårar. Då måste det i så fall bli mer näring om det är det enda som kan få henne att sakta ner. (Jag räknar nu inte mitt bromsande i kopplet som korrigeringar).

Däremot så verkar "spårtips" korridorvariant intressant tycker jag. Den ska jag definitivt prova. Annelie tänker som så att man lättare kan ställa krav på hunden i ett "lätt" spår då den är van att gå svårare varianter. Jo, så kan det också vara, men som jag skrev tidigare så är en eventuell konflikt i spåret inget jag vill ha... Sen vet jag ju inte om Grappa faktiskt är såpass motiverad att hon kan ta en "korrigering" utan att ta åt sig? Dock har jag har sett alltför många hundar som blir så stressade av korrigering i spåret så att de "skenspårar" när de får tappt. Enligt PH-förare Lasse Persson så finns det inget som är så energiuttömmande för en hunds ork och motivation i spåret som en konflikt med föraren. Bra sagt, Lasse - det köper jag helt och fullt!

Imorrn blir det lydnad, sen ska vi SPÅRA igen på onsdag. Jag återkommer :O). Och TACK för tipsen än en gång, både här och på telefon!

See ya folks!

---

---

Som jag skrev igår så träffades vi vid klubben idag, jag, AK & Chatta. Det var otroligt vackert väder med tanke på årstiden; plusgrader och solsken, perfekt för hundträning m.a.o Jag började med att lägga ut ett spår som blev ganska långt med fem vinklar och fem föremål. Då vinden stundom friskade i, så lät jag spåret ligga ganska länge medan jag körde ett lydnadspass. Grappas lydnad har lossnat rejält och det är riktigt roligt att jobba med henne på appellplan numera. Hon har den där intensiteten och glöden som jag bara älskar, som Cragge alltid har haft och som också Kaiza hade... Hon vill, vill och vill hur länge som helst. Najs!! På bara några enstaka träningspass så är positionen mycket, mycket bättre. Jag bad Chatta ta min kamera och fota oss, men tyvärr så var ju inte ljuset tillräckligt för att bilderna skulle bli bra... Det är ju så här den här tiden på året, men jag underskattar dagarnas längd och tror att det är ljusare än vad det är. Jaja, jag har i alla fall gjort vad jag kunnat i Photoshop för att få dem så hyfsade som det bara gick... Det är ju alltid trevligare med bilder i en blogg än bara text. Så håll tillgodo:

---

Efter lydnaden (som tog ett tag) så gick jag bort över fälten för att ta spåret. Men här blev jag än en gång besviken :o(. Vad har hänt? Det var ju inte länge sen jag skrev att spåret är Grappas paradgren. I september så spårade hon som en Gud, och nu slarvar hon bara och forcerar spåren... Hon spårar bara bitvis bra, sen går det för fort, på tok för fort för att bli bra, och särskilt för IPO-spåren som ju kräver en speciell och mycket långsam teknik! Suck!!! Jag var bara tvungen att lägga ett spår till efter det misslyckade spåret trots att det började skymma. P.g.a ljuset så fick det inte ligga mer än tio minuter, och blev ett enkelt spår med en vinkel och ett föremål. Här spårade hon bättre, särskilt på andra sträckan, och markerade också föremålet bra, så jag kände mig nöjdare men inte helt nöjd... Vet inte riktigt hur jag ska bete mig..?? Imorrn bär det dock av ut och spåra igen. Jag måste bara hitta nyckeln/knappen/lösningen - you name it - den där aha-känslan när man kommit hur just den här hunden funkar. Det känns viktigt att ha två-tre spår "i ryggen" som gått bra innan man tar vinterpaus i spårandet. Vi ska ju för i jösse namn tävla den 30 maj, så då måste det sitta som det ska... Nu låter säkert 30:e maj evighetslångt bort, men det går fortare än man tror. Time flies, that's for sure!

Å nu så ska jag sjunka ner i soffan och slökolla på lite TV.

Ha en trevlig lördagskväll kära bloggvänner!

---

---

I alla fall inte om man tittar ut genom fönstret idag; Grått, mörkt och kallt med ihärdigt strilande regn! Trevligare har man ju haft det. Men jag tänder istället en massa ljus och gör en eld i spisen så blir det lite mysfaktor ändå.

Igår eftermiddag var det faktiskt ganska fint väder och jag ringde Chatta/Hagbard för att fråga om kvällsträningen skulle bli av för henne. Jodå, hon var t.o.m nere vid klubben redan. Jag och Grappa mötte upp och sen körde jag ett lydnadspass med "Baba". Nu börjar positionen i fria följet sitta riktigt fint och hon har fokus hela tiden utan att släppa (välsignade tennisboll!!) Inte en enda gång har hon sprungit fram till de andra hundarna trots att hon gjort startförsök. Jag har lätt kunnat bryta henne med ett inkallningskommando då hon vet att belöningen kommer så småningom (tennisbollen igen). Vi passade även på att träna mer på hoppet, och när jag nån gång under passet stannade upp för att säga något till mina träningskamrater så ville Grappa bara mer. Hon ställde sig och tittade uppfordrande på mig, och när jag gav henne en blick så hoppade hon självmant över hindret ett par gånger... *Hahaha* Vilken galenpanna... Jaja, jag är bara sååå tacksam att jag hittade den ultimata belöningen till henne. Nu vet jag att hon inte jobbar för mig i egen hög person, utan för den simpla, runda gummitingesten med lätt luden (o slemmig) utsida... Men det skiter jag i, bara hon jobbar. Och är det nu bara en simpel, rund gummitingest som ska till för att få henne att dansa på ett ben och sjunga opera, så må det väl vara hänt. Värre kunde det ju ha varit. T.ex; Hon kunde ju krävt mig på kycklingfilé eller, - (Gud förbjude) - PENGAR varje gång hon skulle utföra något. Då har hon nog hellre fått ligga på soffan... Tänk vad alla arbetsgivare skulle vara glada om de anställda ivrigt jobbade på för att vid dagens slut få en slemmig, gul tennisboll i sin hand att rusa runt med i några sekunder :oD

Jag tycker ju att Grappa är liten bebis fortfarande, men det är hon ju inte. Trots det så upplever jag att det var relativt nyligen som jag fick hem henne, den lilla racerråttan från fjärran land... Hon hade redan då en svans som gick i 110, och har så fortfarande. Jag var tvungen att kolla på bilder på henne när hon var liten och hon var ju till och med sötare än jag mindes. Se själva;

Imorgon ska vi träna igen. Det blir jag, AK, Chatta (& Micke?!) som kör. Finns det någon mer hugad så är man välkommen. Vi ska träffas vid klubben klockan 14:00. Vad vi ska göra vet jag inte riktigt ännu, men för egen del tänkte jag först lägga ett par spår, sen blir det nog att fila lite på något lydnadsmoment eller två... Och fika och snacka förstås... Det gör vi ju nästan alltid och det hör lixom träningen till ;o)

---

---

Yoga var det, ja. Tror nog att jag kommer att uppskatta den här "träningsformen" så småningom. Kändes befriande och skönt fast musklerna var stela och stumma i vissa lägen... Jag har aldrig varit särskilt "töjbar" och rörlig, och det fick jag bevis för nu (smidig som ett kylskåp m.a.o) Fast poängen i det hela är dock hur andningen sköts under övningarna som tur är ;) Vi siktar på att träffas åtminstonde ett par-tre gånger i månaden framöver. Dessemellan får jag öva själv.

---

---

Det har varit varmt och blåsigt i några dagar. Min utetermometer är trasig, men flera plusgrader är det, den saken är klar. Känns nästan som vårvindar faktiskt. Jag klagar dock inte :).

Fasiken vad tiden flyger fram. Vi är i mitten av november redan. Snart första advent, och vad ska jag hitta på i jul då? Vet inte... Blir nog bara jag och jyckarna i år också. Tror att min mamma jobbar hela julafton. Men det gick ju bra förra året. Jag satt och såg på AnimalPlanet hela julafton eftersom det var den enda kanal som funkade. Om jag bara laddar med en skinka modell mindre, en burk sill, ett paket julknäcke, några liter julmust och en chokladask så ska jag nog klara mig alldeles utmärkt tror jag :). (Dock måste jag erkänna att det EGENTLIGEN är ganska jobbigt och vemodigt att fira jul själv, men om man inte låtsas om det så går det bättre än man tror. Man föreställer sig helt enkelt att det är en vanlig dag - vilket det ju också är - som vilken knallblå måndag som helst... )

Idag tränade jag en lydnadssnabbis med Grappa. Hon sköter sig fint! Inkallningen börjar verkligen likna något. Full fart ända fram till mig (jag har nästan svårt att stå still märker jag, för med den farten ser hon ut att springa rakt in i benen på mig) och sätter sig tätt framför. Precis som jag vill ha det. Ingångarna har jag inte börjat med än. Jag vill befästa detta först. Men jag kommer nog att välja att hon viker in bakdelen vid min vänstra sida istället för att gå runt och sätta sig. Jag tycker den förstnämnda ingången är snyggare, och dessutom känns det som jag har mera "koll" på läget med den!

Imorgon ska jag faktiskt testa Yoga för första gången. Spännande! Vi får se om det är något för mig, men jag tror det faktiskt. Jag får återkomma i saken ;)

Men NU måste jag in och nanna kudden. Det är sent och det blir en morgondag imorrn också. Godnatt mina vänner. Hörs snart igen.

---

---

Söndag igen, och Fars Dag. Jag var hem till min pappa och gratulerade på eftermiddagen och fick en stor och härlig räkmacka till kaffet (den var god!) Innan dess hade jag varit ute en kort vända med hundarna. Grappa fick ett spår och lite lydnad. De senaste två spåren har inte känts bra måste jag säga :(. Hon forcerar bitvis och blir därmed slarvig. Det gillar jag inte. Så nu läggs krut på att fundera ut hur jag ska lösa problemet med tempot... Jag tror nog att jag till att börja med kommer att testa lägga fler föremål, ganska tätt i spåret och (förhoppningsvis) på så vis få henne att varva ner  och inte känna att hon behöver rusa fram. För vid föremålet (det enda som jag hittills haft) så markerar hon fint med att lägga sig. Jag kommer att börja så här så får vi se vad det ger för resultat. Chatta och Micke hängde också på då de ändå hade vägarna förbi, och Hagbard är som vanligt en duktig kille :o).

Igår kväll var jag hem till en kompis och käkade middag. Det var jättetrevligt och väldigt gott. Till förrätt serverades spanska skaldjur i vitlökssmör på en toast, och sen intog vi en guddomligt god ostpaj med en fräsh sallad till! Det är så skönt och avslappnande med en helkväll med tjejsnack ibland... Känns som jag måste bjuda igen inom en snar framtid ;).

---