---

Time flies, that's for sure..! Kan inte låta bli att leta i minnet efter svunna nyårsaftnar. Minns särskilt en gång då jag och min dåvarande pojkvän och våra bästa vänner firade nyår i vårt fäbodställe. Inget vatten eller el. Vi eldade i spisarna i flera dagar innan, och på själva nyårsafton hade vi 25 grader varmt i stugan, och runt -30° ute... Det var mysigt, med levande ljus överallt, fotogenlamporna tända och en eld i öppna spisen. Kolmörkt utanför med fem kilometer ner till byn. Vid tolvslaget stod vi utanför stugan och tittade ner mot byn och såg det vackra fyrverkeriet på håll. Vi hade en fin älgstek med oss vill jag minnas, och lite bubbelvin. Dagen efter hade våra bilar frusit ihop totalt, och graderna i stugan hade sjunkit drastiskt under natten till mellan 5 & 10+ på morgonen. Jag och min kompis fick klä oss varmt och börja traska ner på byn i mörkret på eftermiddagen då vi insåg att nog ingen skulle komma på tanken att åka och hälsa på... (Det var ju innan mobiltelefonernas tid). Och det gick väl bra det också =).

Det var väl en av de finaste nyårsaftnar jag minns, sen har vi en del lagom slätstrukna nyår, och en del totalkatastrofala... Men de senare läggs till handlingarna och tas sällan fram ur minneskammarn för beskådan ;) I år blir det jag och hundarna, som sagt. Och så har det varit de senaste tre åren. Jag hade gärna antagit erbjudandet om att fira nyår med Chatta & Micke i deras stuga i Sälen om jag kunnat... Men det får bli en annan gång.

Jag tycker mig känna att 2009 kommer att bli ett BRA år. Jag vägrar i alla fall tro något annat. Jag tycker mig faktiskt helt egoistiskt att jag är värd lite framgång och vind i seglen. Även om det alltid slår mig när jag tänker föregående tanke, att det faktiskt finns de som har det värre... Jo, det är sant. Det gör det alltid. Men det finns de som har det bättre också, och alla strävar vi efter att få det så gott som möjligt på alla vis. "Jag gråter hellre i en Rolls Royce än på en cykel"  läste jag nånstans, och det stämmer rätt bra =)

Utflykten blev inställd idag p.g.a magsjuka hos ett av barnen som skulle ha varit med =(. Även om det var riktigt kallt ute och säkert inte skulle smitta så ville jag inte riskera nåt. Och tydligen var det fler som tänkte som jag, så vi bestämde att vi flyttar det hela till Trettonhelgen istället. Fhara började löpa igår och Grappa idag. Så bägge damerna är mer än lovligt stingsliga och kanske det var lika bra att det blev som det blev. Tror inte Grappa hade gillat en flattenos fastklistrad i rumpan hela tiden ;).

Nu ska jag vänta in 12-slaget, sen blir det sängdags. Inför 2009 satsar vi nu för fullt, står startberedda för ett sjudundrandes år! Fira lugnt, kära vänner! Vi ses nästa år...

---

---

Det är nu bara lite mer än ett dygn kvar av 2008. Och tankarna går automatiskt till hur det varit, året. Tja, vad ska jag säga? Jag vill ju inte ljuga och säga att jag haft ett toppenår, och jag kan inte heller säga att det bara varit skräp... När det kommer till "hundåret" 2008 så måste jag säga att det varit många lyckoögonblick och fina framgångar. De överväger sorgerna. På det personliga planet har det ibland varit sådär och ibland skit. Men nu hoppas jag att jag lägger det bakom mig och kan se framåt på ett positivt 2009 istället. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla uppfödda vovvar ska få vara friska och att framgångarna haglar över er/oss =) Och jag önskar mig själv att få vara frisk som en nötkärna och att året ska börja bra, men sen bara bli bättre och bättre, precis som ett årgångsvin! Detsamma önskar jag mina vänner. Och lite rikedom också när jag ändå är i farten. Det skadar aldrig ;)

På sistonde har jag upplevt en massa känslor i kroppen. Mitt humör får den temperamentsfullaste sydeuropé att bli grön av avund... (Typ PMS deluxe!!) Jag tror att det är uttrappningen av medicinen som "demaskerar" mitt känsloliv. På gott och ont. Jag har ju varit känd för att "vara snäll - för snäll", brukar folk beskriva mig. Fast det verkar som detta nu är ett minne blott. Jag är inte dum o elak mot dem som inte förtjänat det, men stubinen är kort i vissa situationer, den saken är solklar. Jag känner mig ibland som en Viking på mjöd spetsad med flugsvamp... Jag har alltid trott på rättvisa och ärlighet. Det är mitt motto. "Öga för öga, tand för tand-principen", ni vet. De som behandlar mig med vänlighet och respekt får samma behandling tillbaks. Och tvärtom... Vi får väl se hur länge det håller i sig, fast "de lärde" tror att det är ett gott tecken ;)

Såhär känner jag mig inför respektlöshet, orättvisor och annat skräp av samma slag... Det hettar till rejält!

Hursomhelst, jag återkommer säkert imorgon efter utflykten med goda vänner. Vi ska ta matsäck med oss, grilla korv och åka pulka. Grappa ska hänga med, men eftersom det blir fler hundar så räcker det med Baba. Fhara har förresten börjat löpa, så henne är det ju ingen idé att ta. De andra får gå på en skogsprommis senare istället, innan fyrverkerierna kör igång. Förhoppningsvis så har jag några bilder att lägga upp här imorrn.

---

---

Det är bara kallt o trist nu =(. Jag schasade runt i morgonrock o tofflor halva förmiddagen och kollade då och då på utetermometern. Det började på -18° och steg sen till -15,5. Nu är det kallare igen. Det fick bli en kort prommis med doggsen idag. Våris var först ut, och när jag sen gick samma slinga med Grappa så spårade hon förstås för fullt ut från gården, över vägen, ner på skoterspåret. Där släppte jag henne och hon for iväg som skjuten ur en kanon, frispåandes. Men där gick det minsann för fort för Baba-näsan... Först tio meter efter mitt spår där vi vek av kom hon på att hon hade tappt. Tvärnit, full kareta tillbaka, hittade inspåret och spårade vidare, superintensivt men mycket bättre nu. Nu var det ju inte riktigt meningen att vi skulle ut och spåra, men ville Baba det så... Why not?! Bra aktivering om inte annat. När alla hundar fått gå en sväng så satte jag mig ner framför datorn, gick in på Avelsdata och kollade på Grappas MH-diagram. Jag har inte sett det förut, men blev glatt överraskad, för det såg så fint ut. Precis som jag vill ha det =) Ligger över rasmedelvärde i allt utom aggressivitet. Perfekt! Kolla här:

På fredag får jag besök av Annelie, Tigra och Panthera. Kul! Om det är för kallt får vi väl fika och skvallra istället för att träna. *Hahaha* Jag hoppas dock att vi kan vara ute lite, för jag vill ju ta kort! Vädret kan hinna ändra sig både en och två gånger innan helgen, så vi får allt se.

---

---

Efter en snabbis fram o tillbaks till Borlänge så kom Chatta förbi här. Ingen av oss var riktigt träningssugen på momentträning, utan vi bestämde oss för att gå en promenad med Grappa o Hagbard istället. Sagt och gjort. Vi travade iväg efter byvägen och ut på ett skoterspår på myren där Grappa och Hagbard kunde springa lösa och leka. Det gjorde dom mycket riktigt också, i alla fall tills Hagbard hittade något mer intressant... RÅDJURSSPÅR! Och så var han bara borta. Inte länge, bara några minuter, men tillräckligt lång tid för att väl tillbaka få sig en liten reprimand, samt bli uppkopplad... Jojo, så kan det gå. Vi ville ju inte att han skulle "göra en Hoshi" här. Grappa var duktig. Hon stannade hos oss, även om hon lyssnade uppmärksamt utåt för att lokalisera rymlingen. Då bestämde vi oss för att åka ner på byn istället och göra bygden osäker =) Väl nere vid ICA/Thairesturangen så upptäckte vi att centrum just idag invaderades av Sälenturister, antingen på väg upp eller hem igen. Alla ville tydligen stanna för att handla eller äta lite Thaikäk. Perfekt för oss m.a.o Grappa och Hagbard fick gå fram och tillbaka, mellan bilar, folk, barnvagnar och sparkstöttningar. De skötte sig båda bra, även om jag såg att Grappa trodde att alla var där just för hennes skull! Hon var lika själaglad för alla som vi mötte, med öronen i nacken och kroppen som gick i vågor. Fast mest stolt blev jag över att kunna gå linförighet med henne i perfekt position över parkeringen i bägge riktningar utan att hon släppte fokus alls. Och detta till trots att bollen INTE låg i fickan! (Fast hon trodde nog det )

Sen lät vi dem hoppa upp på allehanda ting, gå på galler och leka på detsamma. Grappa är jätteduktig i miljö, och likaså är Hagbard. De är ju som barn. När Hagbard vid ett tillfälle spontant hoppade upp på en grön sandlåda (som f.ö var hal o hade sluttande lock = Bambi på hal is) så var Grappa bara tvungen att genast göra detsamma. Hon kunde ju ha missat nåt annars .

Efter det åkte vi hem och tog en god fika, sen for vi ner på byn igen, lagom för ett möte med sparkstöttingåkarna som varit ute på långtur (tre människor på tre sparkar med fyra hundar). Jättenyttigt för hundarna. Grappa gjorde en blandning av lekinvit och något annat... Lite osäkerhet tror jag för jag såg den lätt resta raggen på manken. Känslan gick dock snabbt över i total likgiltighet. Hagbard skötte sig super. Det var ju mest för hans skull som vi gjorde möten, men Hagbard är så signalsäker så han gör inga utfall mot hundar som inte ger honom "onda ögat", eller utmanar honom. Och dessa två pojkar som vi mötte idag var inga bråkstakar. Men det är väldigt nyttigt för Hagbard med goda erfarenheter av trygga hundar också, inte bara mötesträning med "stridstuppar".

Chatta hade sin kamera med sig idag. Den är liten o smidig och går ner i en bröstficka. Bättre att ha med för spontanfoton och bloggdito, än min stora, klumpiga och också dyrbara kamera. På "fikarasten" laddade vi ner det hon knäppt, så håll tillgodo:

Grappa & Hagbard lever båda efter mottot "fullt ös - medvetslös". Detta var INNAN rymningsincidenten...

Jag hjälper Grappa upp på några betongblock som låg o skräpade.

Det här var väl ingenting, tycker Grappa, och poserar glatt för Chattas kamera.

Hagbard kan också! Han kunde dessutom även sitta kvar när matte lämnade =)

Ja, han kan - när allt kommer omkring - sitta och se söt ut på allsköns bråte!

Jag kom också just på att det bara är några dagar kvar till nyårsafton. Och vad ska jag hitta på då? Jag har ingen aning! Först blir det väl att gratta min mamma på dan (som inte har annat vett än att gå o fylla år en sån här dag), men sen vet jag inte. Det är skönt att bara sitta hemma tror jag, och kolla på TV. För jag har ju alla hundar och de lämnar jag aldrig ensamma en nyårsafton. Även om de inte ser ut att reagera på smällarna så vet man aldrig, och jag skulle aldrig riskera något. Det vore katastrof för mig att få en skotträdd hund. Så det blir nog som vanligt; Ring klocka, ring! Ett billigt mousserande vitt vin och persiennerna neddragna, med mig skålandes med mig själv i soffan. Inga nyårslöften som inte kan hållas, men ibland med någon tår i nostalgi... Och sen ställa mig på verandan och se det sprakande fyrverkeriet innan vi går o lägger oss, jag o hundarna. Och drömma om bättre tider i det nya året...

---

---

Jag undrar var det ska sluta. Det här ätandet menar jag. Folk brukar säga till mig; ”Jamen du är ju så smal, och du lägger inte på dig… Du behöver inte vara orolig, det är genetiskt vettu...” Nej, kanske jag inte är direkt tjock, knubbig eller ens kraftigt lagd men nog känns det att julmaten har satt sig i midjan allt, så jag skulle nog kunna bli allt det där. Men jag älskar ju god mat, och vid storhelger så kan jag bara inte motstå. Som den där tallriken med Ris á la Malta som jag tog hos min mamma när jag var förbi en snabbis idag… Den var gudomligt god, så jag tog en portion till. Fast jag brukar tänka som så, att vad vore livet värt om vi inte fick njuta av det alls? Det vore inte värt något skulle jag vilja påstå. Mat kan tyckas som en banal sak att njuta av, men faktum är att det är en viktig krydda i livet. Livsviktig t.o.m =)

Imorse vaknade vi upp till ännu en sån där otroligt vacker och klar vinterdag (-14°) jag och hundarna. Jag fixade snabbt frukost till dem och sen gick vi ut på promenad. Jag försökte även idag göra några ”trix” efter promenadslingan, såsom konguppletande och balansgång på stock o sten. Men de var så fokuserade på kongen så de hade inte tid att koncentrera sig mycket… Asch, tänkte jag… Skit samma. Vi njuter av prommisen istället.

Jag tog kameran med mig när jag for upp till min mamma. Jag kunde inte låta bli, utan stannade på älvbron för att föreviga den vackra vyn mot kyrkbyn och kyrkälvbron.

Nästa bild kommer från ett ställe strax nedanför mina föräldrars hus, där Skålforsen (tror jag att den heter..? Nu blir jag osäker... Hmm..) var så här trolskt vacker idag:

AK har varit så himla gullig att hon köpt mig en pyjamas i flanell på mellandagsrean! Ojoj, va glad jag blev. *TACK vännen!* Jag som jämt fryser behöver verkligen en gosig o mysig pyjamas att krypa in i. Jag ser fram emot att få provsova den inatt =).

Just nu väntar jag in del 2 av den engelska deckarserien "Kommissarie Lewis" som jag började se häromkvällen. Den börjar kl. 22:00 och då sitter jag bänkad framför TV:n (min gamla sletna tjockTV, jag VEEET ;), möjligtvis med ett glas vin och lite smågott på tallriken? - Igen! 

Och imorrn så kanske Chatta dyker upp en sväng om hon har tid. Få se vad vi hittar på med doggsen i så fall. Antingen träning eller promenad. Både Grappa o Hagbard behöver ju i.o.f.s en massa "vanlig social" träning, så en tur nere på byn bland folk skulle inte vara helt fel. Vi får som sagt se, men en fika ska vi nog hinna med i.a.f

Ha det gott, alla mina vänner. Ta hand om er! Jag återkommer snart...

---

---

Kallt idag med, när jag kollade nu så visar termometern på -13°. Jag var ut med hundarna i två timmar på förmiddagen, som vanligt i omgångar. Grappa får dock gå med på alla turer den lilla duracellkaninen =). Jag kände mig piggare o bättre när jag vaknade i morse, men inte riktigt bra. Så på eftermiddagen la jag mig och sov en timme, vaknade och var övertygad om att det var mitt i natten innan jag fattade att så inte var fallet. Tur var väl det, annars så hade jag väl sovit vidare, vaknat alldeles för sent och förstört hela natten...

Jag tror att det har vänt nu, vi har haft årets mörkaste fyra dagar och det börjar sakteliga bli ljusare igen. Så skönt! Jag vill bara stöka över de här helgerna (en avverkad, ett par kvar..) och ser fram emot nästa års tävlingssäsong. Just nu känner jag mig väldigt taggad och motiverad. Det är ju inte heller mer än några veckor kvar tills vi ska träffas en helg, jag och några av valpköparna, och för mig är detta små ljuspunkter mitt i det vanliga gråa som jag ser fram emot. Det ska verkligen bli jättetrevligt! Sen får jag förhoppningsvis träffa Annelie/Tigra/Panthera  nu i dagarna, då de befinner sig i Dalarna.

Här är ett par bilder från dagens promenad:

---

---

Jag känner mig inte riktigt pigg måste jag säga… Verkar som jag har nåt skit i kroppen. Huvudet värker, jag har ont i nacke o axlar, och ja, lite allmänt hängig. Så nu har jag bylsat på mig morgonrocken utanpå alla kläder, frusen som jag är. Inte nog med det, vintern verkar ha kommit också, för ute visar termometern på -13,5. Brrrr. En brusande Treo verkar som det mest lockande just nu.

Igår var en ganska trevlig om än hektisk julafton. Ändrade planer då min bror trots allt hade sin son den här dagen. Vi åkte alla till mina föräldrar redan på förmiddagen för något slags ”frunch” och sen hastade Tomten in, även han stressad. Brorsonen Viggo (som var enda barnet i församlingen förutom jag själv ;) hade ju såklart väntat alldeles för länge ändå, så det var bra att Tomten slängde ut julklapparna så att han kunde fara vidare. Ett berg av klappar låg under granen, men själv fick jag nöja mig med tre. De var dock alla hårda klappar så jag var glad ändå . Min mamma o pappa gav mig vinglas, en enkel o snygg vin/vattenkaraff i kristall och en bodylotion som doftade underbart. Tusen tack snälla ni!

Eftermiddagen tillbringade jag hemma hos hundarna, bara jag och dom. Mysigt! Men på kvällen blev jag inbjuden till ännu en middag hos goda vänner. Och det blev Middag i ordets rätta bemärkelse. Jisses vad mycket mat, från olika kulturella traditioner; både det ursvenska julbordet och det nyzeeländska. Först kallskuret; sill, rökt ål, lax, paté, ägg o.s.v.… Sen småvarmt som prinskorv, köttbullar, Jansson, omelett, och till sist en fantastisk lammstek med potatisgratäng, rostade grönsaker med bulgursallad till. Som om inte det var nog så intogs även lite ost o vin senare. Väl hemma igen kände jag mig som en rullande tunna. Shit pommesfrites va mätt jag var! Tack James o Babs för gästfrihet och sällskap såhär på själva julaftonskvällen!

Och idag då… Är ”hängig” som sagt, så det har inte blivit så mycket. Men jag ska i alla fall efter ett hett tips från Marie se en engelsk deckare på TV. Jag tycker nästan inte att det finns något bättre än en god engelsk TV-deckare i soffan tillsammans med ett glas rött vin =)

Här är några bilder från Julfirandet hos föräldrarna. (Jag glömde förstås att ta bilder hos J & B.)

Ha nu en riktigt God fortsättning, kära bloggläsare!

---

---

Allt är klart. Skinkan är kokt, sillen inlagd, chokladtryffeln tillverkad, banankakan och saffranskakan är bakade, julklapparna inslagna och det doftar nybakat bröd och kanel av doftljusen på bordet. Jag är inte ihjälstressad och hundarna är nöjda efter dagens aktivering på eftermiddan. Kan det bli bättre? Jag tror inte det.

På eftermiddan kom Chatta förbi en sväng och vi tog en skogspromenad med hundarna. Varken jag eller Chatta kände för att prestera något i träningsväg idag så det fick bli en vanlig prommis rätt o slätt. Först tog vi Cragge och Grappa och efter att ha gått hem med Prinsen så fick Hagbard och Grappa gå. Vi gick på måfå mitt i skogen, lät hundarna klättra upp på höga stenar, balansera på trädstammar, leta speciell kotte bland hundra kottar och en massa sånt. Jag lekte spännande flockledare genom att själv klättra upp på höga stenar och gå balansgång på omkullfallna stockar. Grappa tyckte att jag var ascool och jag kände mig som barn på nytt =). När vi till sist gick hem så hade Grappa fått vara med i ett par timmar, men var hon trött för det? Nejdå! Sist fick Fhara och Våris en tur i skogen innan vi gick hem och fikade. Och tänk, att precis när Chatta var ut och hämtade fikabrödet i bilen så mötte hon Tomten strax utanför. Han hade en julklapp med till mig och bad Chatta ta med den in... Jag tror t.o.m att julklappen var från Hagbard (det verkade så, men han kan ju inte skriva, så...ja..?!). En JÄTTEFIN ljusstake, hjärtformad med två ljus. Stilren och supersnygg! Den heter "Nusnäs". Tänk att Hagbard visste vad "mormor" ville ha i julklapp!!! =D Inte nog med det. Craggesonen Compis ville inte vara sämre. Ikväll kom hans matte Anna med en julklapp från Compis till "farmor", en strut med riktiga karameller! Jösses så glad och överraskad jag blev. Jag måtte ha varit ovanligt snäll i år. Tusen TACK! Här är några bilder från kvällens "bestyr".

Sen fick jag några bilder på mail från Lappland, där man har "riktig" vinter. Det var oerhört vackert och skidspåren såg superfina ut;

Nu ska jag gå och sova. Runt om mig har jag en massa snarkande hundar redan. God Jul på er!

---