---

Det började väl inte sådär jättebra då jag vaknade på tok för sent till följd av en sömnlös natt igen… Men det var såklart bara att slå hål på dagen med att sätta på en kanna kaffe till mig först och bereda hundarnas frukost samtidigt som kaffet rann genom filtret. Strax efter kom AnnKristin (vi skulle ju ut och ta en tur på spark) och i glädjeyran så välter Fhara och Våris både grinden och byrån (!!) i hallen med ett brak. Nu var jag ju redan på halvdåligt humör efter morgonstarten som inte var toppen, så jag fick förstås värsta psykbrytet på hundarna, gormade och röt åt dem. Efter den rediga uppsträckningen fick de lydigt gå och lägga sig och hålla sig i skinnet. Ja, inte var jag stolt över hur jag betett mig, och kände mig sen mer eller mindre skyldig hela dagen sen. Men jag måste väl tyvärr erkänna att jag inte är mer än människa jag heller =(.

Hursomhelst så plockades sparkstöttningarna fram. Fhara och Våris togs först ut på en tur, utan spark. Vi skulle nämligen rekognosera skoterspåren bakom, på myren och kolla om de möjligen kunde hålla för ett par stöttingmedar. Jodå, spåren verkade ganska hårdpackade så efter flickornas promenad så plockades Cragge och Grappa ut. Ojoj… Satan i gatan vad Grappa drog!! Så länge Cragge var före i alla fall eller när hon kunde "spåra" vart vi gått med flickorna innan. T.o.m. på de väldigt tungkörda (upptäckte vi tyvärr för sent) skoterspåren i skogen drog hon både spark och mig. Stöttingmedarna skar ned i underlaget och till slut fick vi släppa hundarna lösa och gå själva, skjutandes sparkarna framför oss. Totalt genomsvettiga kom vi till slut ut på vägen igen och kunde koppla upp galningarna C & G för en ånyo halsbrytande tur… Shit, vad fort det gick ibland, med mig vilt bromsandes bakom. MEN, när hon till slut insåg att vi närmade oss hemma igen så började hon hoppa framför sparken och skälla istället som en galning, sen högg hon hejvilt i träet fram och knuffade sparken sidledes med nosryggen, vilket såklart medförde blodvite! Det här måste vi öva mer på insåg jag plötsligt med all tydlighet. Vill inte ens tänka på vad hon skulle kunna ställa till med på ett par nya, dyra skidor *'Gulp'*

Väl hemma kan man ju tycka att Grappa efter den relativt långa skogsturen med att hela tiden dra ett tungt lass skulle vara trött och fin, men nejdå. Full fart med att leka med filtarna inne och allt möjligt försvann in i munnen. Mina HANDSKAR också (inte de jag fått av Chatta då lyckligtvis) men de räddades innan hon lyckats åsamka dem någon skada… *Phu*

Jag och AnnKristin tog sen en välbehövlig fika samtidigt som vi fixade med en bild på datorn.

I postlådan idag hade The Total Rottweiler Magazine kommit, den nya Rottweilertidningen från USA. Det var en massa trevliga reportage och många annonser. Så kvällslektyren är räddad för ett bra tag framöver.

Läser igen om Kaiza (inlägg för 1 år sen) och ser att det sista lilla hoppet om förändring var just idag. Sen dröjde det inte länge förrän hon var borta… Usch, vad ont det gör att gå tillbaka och läsa om detta =(

Nu ska jag dricka en kopp té, sen ska jag försöka lägga mig och hoppas att jag får sova som folk inatt!

Hörs då...

---