Senaste inläggen

Av Lotta - 26 november 2008 23:08

---

Efter förra helgens trevliga träningsträff med några av kennelekipagen så fick jag förfrågan om vi inte kunde köra en träff till snart. Och visst kan vi det. Jag tänkte mig då januari, då december oftast är en hektiskt månad med allt vad julfirandet innebär. Själv är jag inte så noga med julen och det där, men de som har familj lär ju ha fullt upp! Kanske helgen den 17-18/1 vore något? Vad sägs? Är det några som vill haka på??


Imorrn ska jag försöka hinna träna med Grappa. Vi har ju lite att fila på till maj =).


---

Av Lotta - 24 november 2008 22:58

---

Jäklar vad det har snöat idag. Hörde redan inatt att det blåste ute så det knakade i träden. Och snön har vräkt ner hela dagen. Vi har säkert fått två decimeter. Som tur var fick jag hjälp att sätta på vinterdäcken, för jag har haft sommardito på tills nu... Så idag vågade jag inte åka någonstans.


På eftermiddagen blev det en prommis i skogen med jyckarna, som var galet glada av all snön och rejsade järnet mellan tallar och granar. Men ingen träning alls idag. Motivationen infann sig helt enkelt inte. Att träning uteblev märks ju inte på "di gamle" som är som vanligt, men Grappa blir jobbig om hon inte får utlopp för sin energi. Jag kommer att hitta på nåt till imorgon istället.


Senare kom Nadine förbi för det fortsatta arbetet med Tazztrycket, som inte heller idag blev klart. Det tar sin lilla tid... Man kan ju inte tro att ett enkelt litet medlemsblad som Tazztrycket ska ta någon tid alls, men det gör det. Jag är nu inte ordinarie "redaktör", men jag hjälper till då jag är den enda (?) på klubben som kan programmen som tidningen tillverkas i.


Jag har ju pysslat med lite annat också, tillverkat annons åt klubben för anatomiseminariet med Gerard O'Shea t.ex Det går av stapeln 20-22 mars 2009, och ska bli riktigt intressant att delta på. Jag har gått en gång för honom tidigare, men det var för 10 år sen, så det här kommer att bli en nyttig "reminder". Jag hoppas att många tar tillfället i akt och anmäler sig.


Nu måste jag gå och sova. Det blir en dag imorgon också :).


---

Av Lotta - 24 november 2008 00:18

---

Dagen har ägnats mestadels åt praktiska ting. På eftermiddagen hjälpte jag Nadine att sätta ihop klubbtidningen Tazztrycket. Den blev inte klar, men i alla fall påbörjad. Vi kommer att fortsätta imorgon.


Tack för alla positiva kommentarer angående gårdagen. Jag får än en gång säga att jag är jätteglad över att ni kom och jag njöt i fulla drag över en så lyckad och trevlig dag i ert sällskap!


Här kommer lite bilder på Grappa-bebban när vi tjoade på henne lite i lek med bitkudden. Bilderna är tagna av Malin/Greta (Tusen tack, Malin) som har en fotoutrustning som heter duga! Men det hjälper inte när det är mörkt, såklart. Och dessa kort är tagna sent på eftermiddagen, i skymningen. Jag tycker att de blev bra ändå och vill gärna lägga ut dem, så varsågoda (bilderna får tala för sig själva, och figurant är Catarina/Grizzla);











---


Av Lotta - 23 november 2008 00:15

---

Japp, då var dagen till ända och jag har redigerat de få bilder som jag lyckades ta idag. SMHI får bakläxa. Det blev inte soligt och uppehåll som de sagt. Visserligen lovade vädret gott i morse när jag steg upp, men när jag väl kom till klubben började det snöa, och sen snöade det tätt i ett par timmar. Därför blev det inte att ha kameran ute så mycket, men de bilder som jag tog får duga, i alla fall för bloggen. Sen är det ju så att man faktiskt inte hinner med att både fota, umgås och träna hund själv samtidigt. Det får bli som det blir, men vad jag tyckte var skönt med dagens träning var att det kändes så himla okomplicerat och otvunget. Vi var bara ett gäng hundentusiaster som träffades, tränande och hade skoj ihop! Min morotskaka uppskattades som tur var...


Jag tränade först Grappa i lite position och sen fick morfar Cragge ett uppletande som han skötte med bravur! Fyra föremål snabbt in. Sen tog jag ut Grappa igen och hon fick lite bettövingar. Hon tar sig rejält, den lilla skatan :). Gaia fick vi se i ett framåtsändande, och en inkallning med ställande o läggande som var riktigt snygg! Uppletandet såg inte jag, men det hade också gått super. Sen fick mormor Ripley komma ut för en budföring, något som hon tycker är jätteskoj. Fast hon är 11½ år gammal, så är hon väldigt pigg. inte alls stel eller så. Lite tjock visserligen, trots att hon äter så lite som hon kan utan att svälta... Men det får man vara vid den aktningsvärda åldern. Ryggen är fortfarande fast och stram, och lektakterna sitter i. Efter budförningen belönade hon sig själv med en bitkudde som hon hittade. Det var ju ASCOOL tyckte hon :). Kul var det att träffa goa Rip igen!


Greta och Malin passade på att träna lite med en massa störning på plan. Det ser riktigt trevligt ut med de två. Ett ekipage att huka sig för i framtiden. Bara de små detaljerna kommer på plats så är det bara sååå bra. Intensiteten är på topp hos den här damen. Och uppletandet gick super. Näsan på från start och hittade snabbt sina föremål! På slutet körde vi lite "High Chaparall-övningar" med Greta och bitkudden. Och jag måste bara säga; Satan i gatan vad hon tagit sig!! Wow. Nu är hon inte den lite "ängsliga" och frågande längre, utan tar för sig rejält. Hon har verkligen växt på dessa övningar! Bra jobbat Malin!!! Grizzla och Catarina körde jag igenom i lydnadstreans moment, eftersom de snart ska till tävlingsstart i den klassen. Det ser på det hela taget mycket bra ut, förutom lite finslipning här och där.


Annelie och Panthera kom också. Panthera är en härlig ungtik! Så livlig och förig. Men med en räv bakom örat ibland... Hmmm... Påminner starkt om pappa Hobbe här i sin ungdom. Hon är dock så charmig så hon blir förlåten :). Det här kommer också att bli riktigt bra i slutet. Jag förstår att Annelie är nöjd med henne. Jag såg lite av fria följet och de har så fin kontakt. Uppletandet gick bra för Panthern också, över förväntan faktiskt sa Annelie!


Hagbard då... Han har jag ju förmånen att se titt som tätt. Men han ligger mig varmt om hjärtat, den pojken. Man måste liksom förlåta Hagbard, för han ser så spjuveraktigt OSKYLDIG ut på nåt sätt. Så med hans temperament blir det lite "fort o fel" ibland, men han har något som jag värdesätter mycket högt när det kommer till en hunds egenskaper, och det är den naturliga samarbetsviljan och förigheten. Jäklar vad snyggt han går när Chatta gör rätt (förlåt Chatta, men belöningsorienteringen VAR lite fel där ett tag :). Sen kom ju också Gunnar o Gunnel förbi en sväng, mest för att säga hej och socialisera sin Cane Corso "Diabo". Flickorna Carla och Geisha fick vara hemma idag. Även Nadine kom förbi med mallen "Lex" och tränade med oss, och Catarina hade sitt nya lakritstroll med sig, grönispojken "Lakritz". Ehhh... Kan det vara så att Kulla Gulla-hundarna inte håller måttet när de kära valpköparna plötsligt har nya raser, den ena efter den andra? Eller är det så att när man väl haft en Kulla Gulla-vovve så inser man att man ALDRIG mer får en så bra hund av rasen, så då får man lov att skaffa en annan ras? *Ss* Jag VÄLJER själv att tro på den senare tesen. *Hahaha*.


Nåväl, jag är jättenöjd med dagen. Det var så himla trevligt, så jag tror minsann att jag ska gå på Chattas önskemål om att vi kan väl försöka göra det här en gång i månaden. Det vore inte helt fel. Helt okomplicerat och bara KUL med folk man gillar att träna och umgås med. Kan ju inte bli bättre om man tänker efter :).


Här kommer lite bilder från dagen. Och nu blir det sova för mig och jyckarna.













---


Av Lotta - 21 november 2008 20:41

---

Idag har jag lyckats med bedriften att baka två morotskakor som båda såg ut att bli ganska hyfsade. Inte illa för att vara jag. Bakning är nämligen inte mitt starkaste kort. Vi får väl se vad "testpanelen" säger imorgon ;o) Det var meningen att jag skulle testa på min mamma och Viggo, min brorson idag. Hon var barnvakt och de skulle åka förbi här och ta en fika men så blev det inte :o(. De skulle uträtta ett ärende på ICA först, och där ramlade lille Viggo och slog skallen i golvet så ambulansen fick komma istället. Det blev annat än fika hos faster Lotta det... Stackar'n. Han slog sig så hårt så han svimmade och fick hjärnskakning. De är på sjukhuset nu, men hoppas att han får följa med hem och komma och fika hos faster en annan dag istället... Så det kan gå när olyckan är framme!


Imorrn då. Ja, då kommer ju några av oss att träffas och träna. Kul som sjutton att jag fick mail från Malin idag att Greta och hon KOMMER!!! Vad glad jag blev. Såg sen också att KANSKE Sara med Jaga kommer att dyka upp... Hoppas, hoppas. Jag håller tummarna hårt! Från G-kullen blir det då tre stycken; Grizzla, Gaia och Greta. H-kullen representeras av Hagbard. Från I-kullen kommer Ila (Panthera) och ev. Iza (Jaga). Själv har jag ju två C:are och en F:are, och så icke att förglömma utbölingen Grappa då förstås :o). Mormor/mamma Ripley kommer givetvis med flocken Fors, och Ripley är ju mamma till Esther (Tigra) och mormor till I-arna, och sen är hon också mamma till Daga (Carla) och mormor till G-kullen. Morfar Cragge är också med. Han är pappa till D-kullen och morfar till G-kullen. Oj, så krångligt det blev..?! Well, det blir ju rena rama släktträffen m.a.o


Vi får väl se om jag laddar upp några bilder imorgon kväll.


Sist, men inte minst; Pia B, jag vet att du går in och läser här, och jag vill bara säga att jag tänker på dig och Bella och håller tummarna hårt!!


---

Av Lotta - 20 november 2008 19:44

---

Faderullan har visat sig vara en nyttohund trots allt! Jo, det är sant... När jag ikväll stod och balanserade på en stol med rangliga ben (har någon sett en stadig stol i mitt hushåll förresten..?) och försiktigt försökte skruva tillbaka glaskupolen till hallampan i taket efter ett glödlampsbyte, så tappade jag förstås den viktiga skruven som ska hålla alltihop på plats, och den rullade iväg någonstans på golvet i skumrasket. Där stod jag med båda armarna i vädret och försökte hålla upp kupolen och brickan i rätt läge, suckade och skulle just till att plocka ner den då jag kom på den geniala idén att använda Fhara som stod nedanför mig och beskådade spektaklet. "Kan jag få den Fhara?" lockade jag. Jag lärde ju Fhara att plocka allt som jag bad om när jag som bäst höll på med apporteringsträningen med henne. Hon tittade på mig i ett par sekunder, sen vände hon snabbt om och letade rätt på skruven, plockade upp den och avlämnade den snyggt i min hand! YES! Det lilla cirkustricket visade sig vara till nytta trots allt. Duktig Rulliflicka :)! Hon kanske kan lära sig fler tricks? Servera frukost? Bära in ved? Kanske kan hon t.o.m göra upp eld om jag får bearbeta henne ett tag..?!? ;D


Ikväll mötte jag upp Chatta på klubben för ett träningspass i lydnad. Grappa gick (som vanligt nuförtiden) väldigt bra. Efter lydnaden så tog jag fram bitkudden som hon inte sett på ett tag. Jag har helt enkelt ägnat mig åt annat på senare tid. Och OJ, vad taggad hon var på kudden nu. Ögonen höll på att trilla ur skallen på henne och hon kunde knappt sitta still och vänta på kommando. Hon bet verkligen sååå mycket bättre än på länge, OCH, hon ville t.o.m samarbeta med mig om kudden när hon fått vinst. Mycket bra träningspass. När hon fick till ett kanonbett, djupt, fullt och fast med bra tillkämpande fick hon vinna och sen in i bilen. Det kändes  väldigt bra måste jag säga. Hagbard fick först ett spår av Chatta, och han gick super. Även i lydnaden växer han på sig mer och mer. Chatta har ju lyxen att ha en naturligt förig hund, som hon inte behöver lära att hålla kontakt. Han vill bara ha det så ändå. Grappa har varit annorlunda på den punkten, då hon är mer den typ som jag (möjligen felaktigt?) kallat "den gamla typen av rottweilern", lite mer självständig och dominant. Kanske för att min första rottweiler var sån..?! Med Grappa har jag fått jobba lite mer för samarbetet, men det börjar lossna. Det är sååå mycket bättre.

Tack för sällskapet, Chatta. Ses på lördag ;o).


Ja, så nu ser jag fram emot lördagen då vi är en handfull entusiastiska kennelvänner som kommer att träffas. De jag VET kommer är Chatta med Hagbard, Catarina med Grizzla, Gunnar med Gaia och Annelie med Panthera, för utom jag själv med alla mina. Jag hoppas, hoppas att Malin och Greta också kommer. Ser sååå fram emot att få träffa dem. Om någon annan läser detta och känner för att spontant dyka upp så är ni välkomna. Jag ska baka en morotskaka imorrn som vi ska ha till fikat, och vi kommer att vara vid klubben från kl. 10:00. Sen ska jag ha kameran redo :o)


Ha det gott, så hörs vi!!


---

Av Lotta - 18 november 2008 18:33

---

Usch vilken jobbig och tråkig dag :o(. Jag har gått omkring och varit supertrött hela dagen till följd av en sömnlös natt. Jag kommer in i såna här perioder ibland, då jag bara inte kan sova. Och ingetnting hjälper då. Inatt(morse?!) så somnade jag vid 05-tiden. Jag la mig vid 23:30, så det blev många timmars vridande, vändande och suckande... Såklart att jag känner mig trött och håglös då såhär dagen efter. Så det blev inget avancerat med hundarna idag. Det fick bara vara. Nu hoppas jag innerligt att jag kan sova bättre inatt, annars så är det fjärde natten på rad som inte är bra.


Spåren igen nu då... "Spårtips" är ju inne på att plocka ut slutföremålen och träna på markering separat, vilket jag tycker är en alldeles förträffligt bra metod. Men jag har nu valt att ha ett föremål i slutet som för hunden markerar att "här är spåret slut", en liten ask gömd i gräset (i detta fallet en snusdosa) fylld med godis, och när hon lägger sig (ibland med hjälpkommando, ibland utan) så rusar jag fram och så har vi jättemysigt, öppnar locket lite mystiskt och hon får en liten bit, en bit till och en bit till o.s.v. (= att det tar lite tid att äta upp). Jag har valt det här sättet för jag varit rädd för att att en hel hög med godis på marken skulle ge en sjujäkla vittring på ganska långt håll, och vill inte få upp näsan på henne när hon är några meter innan. Jag är ändå noga med att lägga spåren i medvind och är särskilt noga med att inte få motvind på sista sträckan innan föremål. Egentligen så har jag ju en hög med godis där i slutet, den är bara innesluten i en dosa istället för liggande på marken. Men det kanske funkar lika bra med en "hög"? Tål att testa. Och som "spårtips" nämner, så blir det ju ingen som helst konflikt heller...


Kollade SMHI:s prognos inför lördag då vi ska ha en träningsdag för kennelekipagen. Det verkar som det blir klart och soligt på fredag och som det kommer att mulna på men med uppehåll och -4° till -8° på lördagen. I så fall så är det ju inga problem att genomföra träffen. Vägarna är farbara och vädret lagom för hundträning. Men man vet förstås inte om SMHI hinner ändra sig till slutet av veckan... Jag hoppas ändå att vi kan ses, för det vore så himla trevligt!

Nu ska jag kolla lite TV. Och sen hoppas jag verkligen att John Blund tar sig tid att komma på besök ikväll...

---

Av Lotta - 17 november 2008 21:46

---

Först och främst; TACK till alla er som engagerat er i mitt spårproblem och därmed gett mig en massa nya idéer att jobba med. Jag tycker att det är trevligt att få igång en debatt som den här kring ett eventuellt problem. Signaturen "Spårtips" pratar om att återinsätta näringen i spåret. Idag provade jag det, d.v.s la näring i varje fotspår igen. Spår 1, ett rakt spår med föremål i slutet. I spår 2 la jag en 90° vinkel och ett föremål i slutet. Jag satte heller inte på spårlinan utan bestämde mig för att spåra i kopplet för att undvika trassel o krångel... Och hur gick det då? Jo, till en början var det BRÅTTOM ut till spårstarten vid spår 1. Jag höll emot och la henne ner. När hon såg relativt lugn ut så kommenderade jag "spår", och upp flög hon för att ivrigt rusa iväg. Men här jag höll emot tills hon tagit näringen i första, andra, tredje steget, sen upptäckte hon att det FANNS godis i varje steg, och mycket riktigt så gick ju farten ner. För att ibland öka lite, men då hjälpte jag till att bromsa med kopplet igen. Jag tror att hon sammantaget kanske missade 3-4 godisbitar, annars så var hon i kärnan hela tiden. Vid slutföremålet stannade hon och jag gav ett snabbt liggkommando varpå hon lade sig snyggt framför föremålet tills jag gick fram och belönade. BRA JOBBAT, BABA :)

Spår nummer 2 gick till på ungefär samma sätt, förutom att vid vinkeln fick jag hålla emot lite extra. Därför att hon sökte sig rakt framåt istället för att vika av till vänster. Och när hon då inte hittade näringen på samma avstånd som den skulle ligga, en fotstegslängd, så la hon förstås i en högre växel och ville undersöka mer framåt. Där satte jag dock stopp, och jag vet inte om det är bra eller dåligt... Om detta hade varit ett "vanligt" svenskbruksspår eller vad jag nu ska kalla det, så hade jag låtit henne gå vidre för att själv upptäcka att hon var fel, och på så sätt försöka få henne att lära sig av sina misstag och därmed bli noggrannare. Men IPO-spåren för mig är lydnadsspår, där man ska lära hunden spåra på ett sätt som absolut inte är naturligt för en hund att göra. (Faktiskt så berättade en PH-förare, att han av en kollega hört att i vissa blodslinjer i Europa har man lyckats avla bort hunden naturliga nyfikenhet, som är så viktig, då detta faktiskt inte behövs i den internationella sporten IPO... Tragiskt. Detta var dock inte på Rottweiler, utan jag tror att det gällde schäfer...)

Nåväl, nu ska Grappa lära sig lydnadsspåra och då får vi ta det hela för vad det är. Efter vinkeln så spårade hon bra igen men råkade gå liiite för långt innan hon liggmarkerade slutet. På det hela taget är jag nöjd, och förstår "spårtips" tänk och filosofi kring att återgå till mer näring. Vad jag däremot själv kan tänka mig själv är följande scenario (men har inga belägg för att det ÄR så, bara TROR att det kan förhålla sig på det här viset).

Ponera att: Grappa får näringsspår i massor. Hon lär sig leta godis i mina fotspår och blir duktig på det. Hon vet att det finns en godbit i varje steg. En dag kommer vi ut på tävling. Jag beordrar "spår" och hon går iväg, ivrigt letande som vanligt. Hon går en bit... Men... vad är det här?? Det är inte som vanligt?!? Var är min mat??? Hon blir stressad, tror att hon missat, går tillbaka, letar, men... Ingenting! Till slut så vänder hon upp och tittar frågande på mig. "Vart ska jag leta efter maten, mamma?? Det finns ingen här...!"

Det är ett möjligt scenario, som jag helst skulle vilja undvika på tävlingsdagen. Å andra sidan kanske det funkar. Att korrigera i spåret är inget som jag vill göra, då det kan skapa stress och konflikt. Jag vill att min hund ska känna sig lugn och självsäker när den spårar. Då måste det i så fall bli mer näring om det är det enda som kan få henne att sakta ner. (Jag räknar nu inte mitt bromsande i kopplet som korrigeringar).

Däremot så verkar "spårtips" korridorvariant intressant tycker jag. Den ska jag definitivt prova. Annelie tänker som så att man lättare kan ställa krav på hunden i ett "lätt" spår då den är van att gå svårare varianter. Jo, så kan det också vara, men som jag skrev tidigare så är en eventuell konflikt i spåret inget jag vill ha... Sen vet jag ju inte om Grappa faktiskt är såpass motiverad att hon kan ta en "korrigering" utan att ta åt sig? Dock har jag har sett alltför många hundar som blir så stressade av korrigering i spåret så att de "skenspårar" när de får tappt. Enligt PH-förare Lasse Persson så finns det inget som är så energiuttömmande för en hunds ork och motivation i spåret som en konflikt med föraren. Bra sagt, Lasse - det köper jag helt och fullt!

Imorrn blir det lydnad, sen ska vi SPÅRA igen på onsdag. Jag återkommer :O). Och TACK för tipsen än en gång, både här och på telefon!

See ya folks!

---

Skapa flashcards