---

I morse var det underbart vackert med en rödgul soluppgång och gnistrande vita snökristaller i tjocka lager på träden. Temperaturen under natten hade mycket riktigt sjunkit rejält. Grappa kläddes i sitt täcke och dynorna hade stått i hallen under natten så att hon inte skulle behöva ligga kallt. Det är ju ganska viktigt att hålla hundarna så varma som det går, både för skaderisken och för deras eget välbefinnande.

Väl nere på klubben så satte vi igång som igår med genomgång av ekipagen och sen ut med hundarna en och en. Vi passade på att göra nyttiga övningar inomhus då det var ganska kallt ute. Med Grappa testade jag först av lite miljö, men hon är ju inte särskilt berörd av att hoppa över något, kampa med slamrande grejer runt om eller sitta i en rullande kontorsstol... Miljöstark har Grappa jämt varit, så vi gick över till apporteringen som alltid varit min akilleshäl med alla hundar (vad gör jag för FEL??) Vi börjar från scratch med Grappa. Hon får helt enkelt lära sig att hålla fast med apporten liggande på ett speciellt ställe i munnen, alldeles bakom hörntänderna. Sedan belastade vi litet för att se om hon kunde knipa åt den och inte bara låta den ramla ur munnen så fort man rör vid den. Och hon snappar fort. Man kan gå på Grappa med lite kravställan här, då hon inte tar åt sig nämnvärt utan bara försöker göra bättre. Det är inte så att hon packar ihop, släcker och går hem... För om hon varit sådan som hund hade man varit tvungen att använda en annan metod. Jag tror att om man fortsätter att belöna precis rätt hållande av apportbocken så kommer det här att gå ganska fort. Problemet är när man belönar alla olika slags hållanden (på olika ställen i munnen) för då blir det förvirrande för hunden. Ganska logiskt faktiskt.

Efter förmiddagens genomgång av hundarna en och en tog vi lunch (som bestod av tunna pannkakor som Micke stekte till oss, med grädde och sylt, samt en supergod morotspaj...Mmm...) och därefter tog vi ut hundarna på plan igen. Då hade temperaturen stigit och det var takdropp och faktiskt varmt i solen. Det kändes underbart skönt. Jag som hade den frusna gårdagen i färskt minne hade satt på mig min supertjocka dunjacka och termobyxorna idag. Så nu var jag svettig istället. Under rastningen av Grappa på lunchen passade jag på att ta ett par bilder med kameran som jag faktiskt kommit ihåg att ta med mig.

Grappa i full fart mot mig!

..och DÄR kom bollen flygande...

Jag bad Frida om att få ta emot hennes mallehane Best i några bett, bara för att få teknikträna och känna på hur det känns när det är som bäst. Och jo, jag kom på ganska snart hur jag ska vinkla, i det här fallet kudden, för att jag ska ta emot på ett sätt som är bra för både hunden och mig. Jag skulle behöva ha en hel kurs bara i övningar att vara figurant. Sen lånade jag även Best i lite fritt följ för att få känna på bakdelskontroll... Mycket nyttigt.

Grappas fria följ tog sig bättre och bättre på eftermiddagen. Jag insåg att jag nu kan ta ett kliv uppåt i inlärningen och faktiskt kräva en del av henne. Problemet för mig är att jag sällan vet när jag ska stegra. Jag tror att jag är för rädd att stegra för fort ifall det skulle bli "fel", så jag håller mig på en nivå som är för lätt för hunden för länge. Men nu när jag prickat in två tävlingsdatum till våren så har jag något att träna för och det håller mig motiverad att öka kraven och stegra träningen.

---

---

Första dagen med Frida är avklarad, och som vanligt så ger hon enormt mycket av tips, idéer och peppning! Jag fokuserade på Grappas position i fria följet idag, och fick till det ganska snyggt till slut. Hon har ju tidigare haft en tendens att ligga väldigt långt fram. Tennisbollen är ju guld värd som belöning. Med den så är henns motivation enorm, och hon kan jobba hur länge som helst, och man ser hur hon verkligen anstränger sig för att göra rätt. Det enda smolket i bägaren den här dagen var vädret. Nog för att det var vackert, men ack så kallt! Vintern har kommit på allvar. Det var som en gnistrande vit vintertavla, -12 grader, men föga kul att stå stilla ute i timmar för att gå igenom ekipagen en och en. Jag frös som f-n :o( Jag HATAR att frysa och vara stel som en pinne under hundträning. Allt blir svårt... Bara att fiska upp belöningen lite smidigt ur fickan med händer som känns som frusna klumpar är ett företag i sig. Tacka vet jag vår, sommar och höst. Sen kan man lika gärna emigrera under dessa vintermånader.

Här kommer i alla fall några bilder från dag 1, tagna av AnnKristin (själv hade jag glömt kameran hemma och var för lat för att åka och hämta den):

Tränar på fritt följ...

Belönar med bollen.

Grappa får ligga medan vi pratar lite kring momentet.

Nu ska vi gå och sova, hela bunten, för imorgon är en ny dag med träning. Och som det verkar nu på termometern så blir den ännu kallare...

---

---

Har just kommit hem från min pappas kalas i all sin enkelhet. 60 år blev han idag. Jag gjorde en tårta tidigare under dagen, och dekorerade den med ett älgmotiv (då jakt är och har varit hans största intresse). Tyckte att tårtan blev ganska bra om jag får säga det själv. God var den också :o)


Min egenhändigt gjorda Prinsesstårta med älgmotiv...

I onsdags hade vi makeup party här. Fyra tjejer samlades för att få en del tips och trix av Mia Forsgren, en tjej som vi lärt känna genom klubben. Jädrans vad kul det var… Och va snygga vi blev *hahaha*. Man fick välja mellan vardagsmakeup eller festdito. Jag valde festvarianten, en riktigt sotigt svart och guldglittrig sak. Jag kände knappt igen mig i spegeln när det var klart. Nu ska jag bara inhandla alla de där sakerna som behövdes på MakeUp Store där Mia jobbar.

Tänk vad glad jag är att Hoshi kom tillrätta. Det var verkligen några påfrestande dygn då man till slut började tappa hoppet. Det som fick i alla fall mig att hålla hoppet uppe var en man vars telefonnummer jag fått av en gammal valpköpare som läst bloggen om tragedin. Han skulle tydligen vara mycket duktig på att kunna ”se” vart försvunna hundar fanns någonstans. Nåja, tänkte jag, även om jag inte riktigt tror på sådant så var jag ändå beredd att ge det en chans. Det kunde ju inte bli värre än vad det var och det kostade inget. Sagt och gjort, jag ringde upp mannen. Han frågade mig först lite kring situationen, sen beskrev han först hunden som en pigg, livlig liten och lätt sak. Stämmer väl, tänkte jag. Han berättade att Hoshi försvunnit efter ett rådjur, som hon jagat in på höger sida av vägen. Rådjuret och Hoshi har sedan buktat i en halvmåneform och jakten har slutat någonstans mitt i skogen. Nu såg han henne några (ett par tre?) kilometer ifrån platsen där hon försvann ner mot bebyggelsen, men inte längre än 4 kilometer. Det var en plats med ängsmark, kullar med dungar här och där. Han såg en lada där också. Där befann hon sig för tillfället, och han trodde att platsen inte låg mer än ca en km från närmsta bebyggelse. Kände jag igen någon sådan plats? Undrade han, och visst gjorde jag det! Det var ju ”Rävhea” som han beskrev, där vi varit åtskilliga gånger och ropat men utan resultat. Hon kommer nu att söka sig ut till vägar mer och mer, sa han, för nu har hon tröttant på jakten och börjar känna sig vilsen och ängslig i skogen. Han beskrev också att det fanns ett vattendrag en bit bortom denna plats, men där har hon inte gått över, sa han. Hon lever och mår förhållandevis bra, berättade han också.

Med förnyade krafter så begav vi oss till Rävhea igen på morgonen (och även en gång redan på kvällen då) men hon syntes inte till. Inte förrän på eftermiddagen då den promenerande karlen med hunden hittade henne, inte mer än högt någon kilometer från detta område som mannen beskrivit! Helt otroligt!!! Vad ska man tro? Hon var ju där, i det området, men hade inte gått över vattnet ännu. Och till vägarna hade hon då sökt sig, då karlen hittade henne bakom en buske efter vägen. Hon kom fram till hans hund som han hade med sig på promenaden. Jag vet då en sak bestämt. Detta telefonnummer ska jag vara väldigt rädd om! Efteråt har jag fått höra om väldigt många som blivit hjälpta av just honom och det stämmer tydligen det han säger i samtliga fall! Otroligt vilken gåva den mannen verkar ha…

Imorgon så ska jag och Grappa på kurs! Vi har turen att få träna för Frida Sundberg igen i dagarna två. Det ska bli superkul verkligen. Det skulle bli vackert väder hela dagen och det hoppas jag. Jag återkommer väl och berättar hur det varit!

---

---

Vilken mardröm det varit när hon vart borta i två dygn. Idag hittades hon av en man som var ute och promenerade med sin hund. Han hade hört talas om att Hoshi försvunnit och kontaktade Nadine. Tack och lov var hon helt oskadd förutom ett litet sår på tramdynan, och var tydligen också precis lik sig för övrigt. Nu får hon sova gott inatt, lillstumpa! TUSEN TACK TILL ALLA SOM ENGAGERAT SIG!! Helt fantastiskt så många underbara människor det finns, som ger sig i kast med att leta timme ut och timme in! Jag tror att jag törs säga att jag talar för både Nadine och Ullis här... Nu kan jag sova gott inatt!

---

---

Hoshi är fortfarande inte hittad :o(. Vi letar och letar, men inte ett spår, ingen som har varken sett eller hört något. Det är verkligen jättejobbigt...

---

---

Igår på eftermiddan skulle jag och Chatta ut och spåra med Grappa, Hagbard och Panther. Strax innan jag skulle åka så fick jag telefon. Det var Jon som sa att han tappat bort Hoshi på promenaden. Hoshi (KG's Hulda) är ju hos Nadine och Jon på "kollo" ett tag. Jag och Chatta passade på att lägga våra spår i området där hon försvunnit om hon eventuellt skulle dyka upp. Efter spårningen for vi ut och letade. Det var mellan Floda och Björbo, en väg som går upp mot Våsseltjärn och ganska nära riksvägen som hon stack, det var redan skymt och vi varken såg eller hörde nåt... Vi var ute ganska länge igår kväll och letade men ingen hund. Det var kallt och regnigt, och inatt så var det också frost... Stackars Hoshi. Hoppas att hon inte frusit alltför mycket :o(. Även idag har alla vägar körts fram och åter frekvent av en massa frivilliga, men ingen hund.

Om någon i närområdet ser eller hör något, kontakta oss omedelbums. Hon klarar inte att ligga ute så många nätter, utan måste hittas inom det närmaste. Hoshi är visserligen en rottweiler, men otroligt snäll, så det är ingen fara att ropa in henne och ta henne i en bil eller så.

Inatt har jag inte sovit bra. Bara legat vaken och tänkt på Hoshi... Hoppas att hon kommer tillrätta snart.

---

---

Vintern är här nu, jag känner det i luften. Snön är nog inte långt borta. Tråkigt :(. Men man får inte göra det till värre än vad det är. Det är ju likadant vartenda år liksom... Man börjar bli äldre. Insikten slår mig så plötsligt. Som vanligt så "bläddrade" jag lite på YouTube och hittade en gammal hit med Gary Moore (Empty Rooms) som jag inte hört på säkert 20 år. Fick mig att tänka tillbaka på det sorglösa 80-talet och det känns inte alltför längesen (15 år, blonderad pudelfrilla, randiga tights & nitbälte =/ heh! Och, nej, ni får inga fotobevis). Men om inte det känns längesen - och det ÄR längesen - hur fort ska det då inte gå framöver..?? Och plötsligt slår det mig att det är bråttom! Bråttom att göra det man vill göra, för livet är inte för evigt. Men det är ju så mycket jag vill göra, så hur ska jag hinna..? Just det här med vintern är ju ett så typiskt ålderstecken också, jag menar, hur mycket brydde man sig om att det var -25 ute när man var tonåring? Inte mycket. Slitna, supertighta och trasiga jeans, men INGA långkalsonger, promenerandes kilometervis hem sent på natt- eller tidiga morgonkröken. Ingen mössa heller givetvis, hur skulle den upptuperade och omsorgsfullt sprayade pudelfrillan se ut efter en mössupplevelse? Nä nä, det gick inte an. Och inte klagade man och överlevde gjorde man. Nu sitter jag här och gnisslar som en pensionär över hur kallt det är, och hur jobbig vintern är, istället för att bara gilla läget och göra det bästa av en situation som är oundviklig!

Carpe Diem - Fånga Dagen - mina vänner. Den är värdefull!

---

---

Känner mig nästan så, då jag sitter här och bloggar på nätterna... (Minns en TV-serie som hette "En röst i natten", som gick nå'ngång på 80-talet). Ute stormar det för fullt, och regnet piskar då och då rutan där jag sitter. Det är faktiskt riktigt mysigt tycker jag. Har ägnat mestadels av dagen till att städa och tvätta. Tråkigt men tyvärr nödvändigt. Imorgon så ska jag dock ut och träna lite med Chatta och Catarina. Jag tror det blir endast lydnad om vindarna håller i sig. Det är dumt att lägga spår om det ska storma så här. Vi får se...

Nästa vecka är det fullt upp känns det som. På måndag och tisdag har jag besök av en vän, onsdag kväll blir det sminkparty här med några kompisar, på fredag fyller min pappa 60 år så då blir det middagsbjudning, och lördag-söndag ska jag träna för Frida med ett gäng. Som sagt - fullt upp - men kul ska det bli :o).

Nu ska jag strax gå och lägga mig, men först måste jag komma ihåg att ställa tillbaka klockan 1 timme, annars kommer jag att vara vid klubben 10:00 imorgon istället för 11:00.

Sätt på högtalarna och lyssna på den här - så vackert så det förslår - Andrea Bocelli & Sarah Brightman/Time to say goodbye.

God natt!

---