---

Nu är det inte mer än en vecka kvar till vårt MH med Kulla Gulla's H- och I-kull. Jag tror att alla kommer, det verkar så. Det ska bli väldigt spännande att se hur "barnen" utvecklats sen de lämnade barndomshemmet. Även fröken Grappa ska beskrivas.

Idag var det en sådan härlig dag, lagom soligt och ganska varmt i luften. Jag tog Fhara o Grappa i bilen och körde till en plats med stora fält. Där parkerade vi och först fick Grappa gå ut. Efter att ha strosat runt på fälten så tog jag fram bollkastaren och Grappa blev i eld och lågor. Hon bara ÄLSKAR bollkastaren. Jag tror bestämt att jag skulle kunna få henne att dansa på ett ben och sjunga opera för den... *Hahaha* Hon hämtade bollarna snabbt och eftersom gräset växer ganska högt där så blev det lite uppletande emellanåt. Grappas paradgren är ju nosarbete, så hon letar snabbt och effektivt och ger sig aldrig. Efter någon halvtimme med allehanda övningar så fick hon gå tillbaka till bilen medan Fhara släpptes ut. Vi gjorde ungefär samma sak, jag och Fhara som Grappa gjort. Fhara är också duktig att hämta, men en gång så missade hon helt riktningen på bollen. Jag såg på ett ungefär vart den landade och bad henne leta. Och hon letade och letade, men hittade inget. Efter ca 10 minuter så började hon bli trött och jag såg att näsan inte riktigt var så koncentrerat "på" längre... Jag belönade och klappade om henne för att hon gjort så gott hon kunde och återgick till bilen med henne.

Väl där så släppte jag ut Grappa igen. Hon for som ett skållat troll genom gräset och ut till mitten av fältet, där hon stannade upp och tog ögonkontakt med mig. "Leta" sa jag, och hon började genast leta. Snabbt men mycket effektivt letade hon systematiskt av området och sen såg jag att hon fick något i nosen. Den doften lyckades hon "greppa" och hålla kvar tills hon hittade till källan, något tjugotal meter därifrån, och triumferande tar hon upp bollen! Duktiga Grappa!! Hon har verkligen en NOS den hunden... :)

En sak till... Det KANSKE blir valpar hos oss nästa år... Och då slår vi förstås till med kombinationernas KOMBINATION!!! ;o) Om det går som beräknat och som jag vill så blir det en kull brukshundar ut i klospetsarna. Vi får se... Men spännande är det... Vi hörs!

---

---

När jag skrev inlägget igår så glömde jag ju att TACKA alla som på något sätt hjälpt till. Förutom figgarna så framförallt Chatta/Hagbard, som tog sig an att koka ris och färdigställa lunchen till oss. Dessutom så hjälpte hon till med kaffekokning och disk, och att ta betalt av dem som ville handla i köket. Tusen tack, Chatta!

Framöver så ska jag försöka att fördela arbetsuppgifterna på ett bättre sätt. Någon/några av de som ska gå på våra tester (MH eller MT) kanske kan vara behjälpliga med att baka en kaka till eftermiddagskaffet, någon kanske kan ta åt sig att laga lunch, någon kanske kan stå i köket och hjälpa till med disk och någon annan kan möjligtvis kanske hjälpa till att städa upp efter dagen... Alla har förstås inte möjlighet, men att på två-tre personer göra allt jobb både innan, under och efter testtillfälle är mycket! När vi plockat ihop banan igår så hade vi fortfarande köket och stugan kvar att städa. Om jag bara tänkt på att fråga någon innan, så hade det ju gått så mycket fortare och smidigare. Men man lär så länge man lever.

Slänger ut frågan här:

Är det någon som kan tänka sig att laga en enkel lunch till figuranter och beskrivare inför söndagen den 19 oktober då vi har MH för H och I-kullen? Är det någon som kan tänka sig att baka något till kaffet? Vi behöver också någon som finns tillgänglig i köket, i alla fall ett par timmar vid lunchtid. Känn er inte pressade att tacka ja, för det ska ju inte vara jobbigt. Men någon kanske inte har nåt emot att fixa lite..?? Hör av er i så fall.

---

---

Så var äntligen dagen till ända. Shit, jag är så trött så jag kunde somna sittande på stolen. Men det var verkligen en bra dag för oss. Gandlaf, aka Stikkan, gick först ut av Kulla Gulla-vovvarna och lekte så storartat så ögonen tårades på domarna ;o) Nejdå, inte riktigt, men nog var de nästintill lyriska när de fick sätta kryss i ruta 5 på hela den första kolummen och ända in en bit på kolumm två... Stikkan gick väldigt bra genom hela testet, förutom en fadäs med skramlet, då det inte funkade som det skulle och man inte fick den reaktion som det borde gett. Tekniskt fel... men, men... Han blev godkänd på 466p i alla fall. GRATTIS Erik och Maria!

Nästa hund ut från oss var Gullviwa, eller Geisha som hon kallas till vardags, och även hon visade jättefina reaktioner genom hela testen. Framför allt koncentrationsförmågan, poängterade domarna särskilt, var utmärkt. Hon håller ihop på rätt sätt, alltså mycket god nervkonstituion. Geisha fick ihop den högsta poängsumman för dagen (även om just summan är irrelevant i sammanhanget), 477p. GRATTIS Gunnar och Gunnel!

Sist var vår pärla Gaia, med husse Gunnar i snöret. Gaia visade att hon verkligen har en kamplust att räkna med, trots att hon inte alls är tränad för någon form av bitarbete. Hon går i stocken för fullt och gör sig oerhört tung. Lite skärpa och försvar visade Gaia också att hon har, efter att först ha hört efter med husse om inte han kunde ta tag i situationen :) Inga problem här heller, och Gaia fick ihop 449p. GRATTIS Gunnar och Gunilla!

Alla visar att de är sociala och trevliga hundar utan minnesbilder. De har förmågan att lösa problem och håller ihop i de flesta situationer. De är kort och gott mycket trevliga och (sam)arbetsvilliga hundar. Jag är stolt och glad över att ha fött upp dessa pärlor!

Nu några bilder tagna från dagens bravader:

Stikkan i figurraden. Inga problem överhuvudtaget, full fart igenom!

Stikkan ger testledaren en match med bitstocken!

"Smakar" lite på dumpes ben. (OBS. att detta inte görs i aggression, utan av kamp/leklust)

Stikkan och husse Erik

Gaia i lek med testledaren.

Dumpe får lite skäll av Gaia.

Gaia tar sig fram till släden själv, om än något lång :)

(Vet inte hur Gunnar H. lyckats fånga kennelmamma på bild då hon ser skarpt på Gunnar F, och pekar samtidigt som han ser ut att få sig en åthutning... Fast det är nog inte så farligt som det ser ut.)

GRATTIS vill jag också säga till min "MT-kompanjon" och vän AnnKristin som också fick en godkänd hund idag. Den första godkända hunden i egen uppfödning om jag inte minns fel...

Och nu blir det att krypa in under täcket. Det ska bli sååå skönt.

God natt alla bloggläsare. Hörs snart!

---

---

Är man galen som pysslar med det här, eller..? Ja, jag börjar ju undra. Klockan är ca tjugo över sex på morgonen och jag sitter här, skittrött och dricker min första kopp kaffe för dagen. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och blåsten tar stundom i rejält... Klockan sju ska jag befinna mig nere vid klubben för vår mentaltest/Korning. Det är hundar från min G-kull som kommer. Närmare bestämt Gandlaf ("Stikkan"), Gaia och Gullviwa ("Geisha"). Greta fick tyvärr förhinder, så där plockades en annan rottis in. Sen kommer lite andra hundar som vi fyllt upp med. Det ska bli oerhört spännande att se vad dessa går för. Men vilket förarbete det är att fixa tester som den här. Igår och i förrgår byggde vi bana. Sent igårkväll stod jag vid spisen och lagade funktionärsmaten, så att "spralarna" och domarna samt testledare ska få något rejält i sig till lunch. Efter det så fyllde jag i alla papper. Klockan blev över 12 innan jag kom i säng, och här sitter jag nu... Jag är så oerhört tacksam över Micke och AnnKristin, som alltid ställer upp  och hjälper till om man frågar. Även Chatta med Hagbard som kommer och fixar lunch till oss. Och Carina som ställer upp och "spralar" till två av hundarna. Utan dessa så kunde jag ju inte fixa några tester.

Nej, nu måste jag skynda. Jag ska hinna sätta på kaffe och bre smörgåsar till gänget på klubben innan testen drar igång klockan åtta. Resultaten kommer väl senare...

Ha en bra dag därute. Det ska vi ha :)

---

---

Gud vad irriterad jag blir på vissa människor som inte har kunskap nog, men ändå tar på sig uppdrag som de inte ror iland. Den här gången gäller det en kurs som en valpköpare till mig skulle gå på Skogås lokala KK. Redan vid första kurstillfället bestäms att min valpköpare ska få privatlektioner istället (via sms från instruktören), för att tiken är "för stressad" för gruppen. Svansen hänger ibland och ibland är den styvt uppe. Dessutom så "går hon i kamp med kopplet", och "svarar upp mot husse". Jag tar på mig att ringa och prata med instruktören som bekräftar allt detta. Men, säger jag, om tiken nu har problem i gruppen med att hon blir stressad, bör då inte fokus läggas på miljöträning i grupp, istället för koppelträning ensam? (Det var koppelträning som det bl.a skulle läggas krut på på ensamträningarna). Hur ska man någonsin få henne trygg i grupp om man aldrig får träna på gruppsituationer, om det är där det brister? Jag frågade om hon ansåg henne så stressad att hon fick panik och ville fly, men nej, inte alls. Men hon ville inte riktigt hälsa på instruktören till att börja med, men sen gick det bra. Till mina valpköpare hade man sagt att de skulle komma att få allvarliga problem med den tiken i tvåårsåldern om man inte la in det tunga artilleriet omedelbums!

Vilket skitsnack rent ut sagt. VI VILL HA KAMPLUST PÅ VÅRA BRUKSHUNDAR! Och handlar det om att bita lite i kopplet när man får tråkigt så vet jag inte vad den instruktören har för erfarenhet av "kamplust"??!! Vad vill de ha för typ av hundar på sina kurser? Färdigdresserade velourhundar som passar bäst som soffprydnader? Jag var visserligen inte där och såg, men tror mig efter att ha träffat den här tiken några gånger veta, att det inte är frågan om några stora problem. I alla fall inte så att man ska behöva problemlösa ensam och utanför den övriga gruppen. Instruktören bad min valpköpare att ringa henne en kväll efter kl 22:00. Det var upptaget i 20 minuter, så valpköparen gav upp. Jag berättar för instruktören att min valpköpare faktiskt försökt få tag i henne, men det var upptaget. Hon bekräftade att så var fallet, då hon hade ett akut familjerelaterat problem att ta hand om. Och efter det hade inte min valpköpare försökt få tag i henne, sa hon. Jag undrade givetvis då varför inte instruktören själv kunnat ringa, då hon visste att hon varit upptagen den tid hon angett som kontakttillfälle till valpköparen? Men det hade hon verkligen ingen lust med. Varför skulle jag det? undrade hon. Hon hade lagt ner så mycket energi på att hjälpa den här hunden och hundägaren så hon ansåg sig verkligen inte behöva lägga ner mer av sin tid på detta.

Då undrar jag bara; Om man som ansvarig instruktör på en kurs tar ett beslut om att plocka ur en av deltagarna, är det då inte ens SKYLDIGHET att meddela denne/dessa PERSONLIGEN (inte via sms) och kunna på ett vettigt sätt förklara varför, då då deltagaren/deltagarna rimligtvis har betalat både medlemsskap och kursavgift??? De har BETALAT för den här tjänsten och bör då få ett proffessionellt bemötande. Man behöver inte älska allt och alla på sina kurser (jag vet vad jag pratar om då jag själv haft massor av kurser på klubben), men man bör kunna diskutera om det blir problem. Det är A och O som kursledare.

Ja, nu har jag vräkt ur mig om det här också, men jag var så arg, då knappt ens jag kunde få prata med instruktören som bara gick i försvar hela tiden och inte gärna ville svara på mina frågor då hon inte ansåg sig ha någon skyldighet till det. Men hade hon haft helt klart för sig varför hon ansåg tiken ha "problem" och således borde problemtränas så hade hon kunnat redogöra det för mig utan vidare, lugnt och sakligt... Men den här gången hade man nog inte riktigt torrt på fötterna innan man "slog till"! Nåväl, det är synd att det finns så många som inte har tillräckligt med kunskap för vad de ger sig in på, och tyvärr så får folk lida för det...

Och nu - nanna kudden!

---

---

Gunnar ringde mig sent på eftermiddagen idag.

- Jag har något trevligt att berätta för dig, sa han.

- Gaia har tagit CERT igen..!

Shit! Hon är makalös, den tiken. Eller det ekipaget kanske jag ska säga. De har ett sådant samspel så det är otroligt. Och än en gång så var poängen i specialen finfina; 9,5 - 10. Nu är det faktiskt ganska nära att kenneln har sin första Brukschampion. Ett cert till så är vi i hamn. Och nästa helg ska hon ut på korningsbanan, Gaia, och visa vad hon går för där tillsammans med några av syskonen. Det ska bli otroligt spännande att se. Fast jag är inte ett dugg orolig för att de inte ska gå igenom. Det tror jag att de gör allihop.

Gaia och Gunnar har en tävling till i elitsök innan de packar ihop för den här säsongen. Jag håller tummarna hårt...

Sen fick jag ett par röntgenresultat till tidigare i veckan. Det var I-systrarna Ixa och Iza. Ixa "Strega" A bak och ua fram (Grattis jannicke & Micke), samt Iza "Jaga" ua fram, men tyvärr med C på ena höften... Synd, men hon lider inte av det och blir hon inte fri vid en eventuell senare omröntgen så tror jag i alla fall att hon kan leva ett liv som brukshund fullt ut. Och det är huvudsaken.

(Sara, jag fick ditt meddelande. Jag prövar ringa dig inom de närmsta dagarna.)

Själv har jag haft besök av en vän tidigare i veckan som jag hjälpt lite med diverse grafikgrejer på datorn. Det var förstås under några av de finaste dagarna vi haft nu i höst, då solen sken från en klarblå himmel och färgerna sprakade så otroligt vackert. Typiskt att vi då satt inne framför en datorskärm ... Men i går så passade jag på att lägga ett spår till Grappa i de ljumma höstvindarna. Det var ett trappstegsspår på fält med 8 vinklar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Hon är en klippa i spåret, min Grappa. Även om hon p.g.a orutin slår lite ibland så blir hon säkrare och säkrare ju fler spår vi lägger. Hon har helt klart det intensivaste spårintresset av alla mina hundar som jag haft och tränat i spår. Det är riktigt kul att träna med henne. Jag hoppas sååå att jag kommer ut och tävlar henne så småningom. Det är ju liksom det som är tanken med det hela.

Grappa spårar intensivt i spårkärnan.

Vid spårslutet. Hon belönas med korv även vid apporterna!

Finaste Grappa med sitt nya spårhalsband :)

---

---

Sagt och gjort; Jag skuttade upp i gryningen, satte på en panna kaffe och satte mig i sängen igen för att dricka detsamma, alltmedan Fhara lättjefullt sträckte ut sig bredvid mig och ville bli kliad på magen. Medan vi mornade oss, Fhara och jag, så betraktade jag naturens vackra höstfärger genom sovrumsfönstret och konstaterade att det skulle bli en solig dag - den första på månader känns det som. Det gjorde att jag piggnade till snabbare än vanligt. Strax efter halv nio var jag på plats vid klubben för lite förberedelser inför dagen. Där var redan en massa folk på plats.

Först ut på spåren. Jag gick ut spår nummer tre, som sedan Lena med Axxa fick. Själv gick jag och Carla spår nummer 1. En mycket ringrostig Carla sprang glatt ut i rutan och tog ett klockrent bakspår! "- Tillbaka till rutan...". Vände och så bar det iväg. Med HÖG fart (tur att jag hade fått låna handskar av Gunnar, annars hade jag varit skinnflådd i händerna). Jag lindade linan ett varv runt näven och försökte hålla emot. Den arma handen ströps ihop och skrynklades till som en avsnörpt korv... Aj...! Nosen var hög och det såg ut som vi var ute på söndagspromenad. Så vek hon av ner mot vägen och det var bara att försöka följa med så gott det gick. När hon sen valde att gå ut på vägen så var jag tvungen att stoppa upp spektaklet. "- Nej, nej, Carla. Här går INTE spåret...". Jag samlade ihop henne och backade upp igen, där vi kom ifrån. Lite snurrande med hög nos och strosande i lingonriset innan hon åter satte av mot vägen. Jag suckade inombords och tänkte att vi nog skulle få bryta redan här, för det såg verkligen inte ut som hon spårade alls. Men så vek hon av och gick en liten sträcka utmed vägen och jag hade ju inget annat val än att följa efter få se vad hon skulle hitta på. Och mycket riktigt, efter en stund kom hon faktiskt tillbaka med första pinnen! Duktig flicka! Beröm och godis, sen bar det av igen. Pinne efter pinne plockade hon, och när hon efter fyra pinnar kom med den långa slutapporten så trodde jag knappt mina ögon.  Fyra + slut. Vi hade missat en insåg jag, men va f-n. Vi var ju runt! Jag klappade om henne och gick mot bilen igen, svettig som sjutton efter att ha halvsprungit i den risiga terrängen... Min kompis AnnKristin stod vid bilen och tog kort på oss när vi kom från spåret.

När vi kom tillbaka till klubben stod uppletande på listan. Två föremål i en ruta på 25 x 50 m. Jag och Carla var först ut. Vi hade fyra minuter på oss. Även här insåg jag att jag inte har det rätta tonfallet i mina kommandon, för när jag kommenderade "leta" så la hon sig i ett perfekt snabbt läggande. Okay... Skicka igen, med en annan betoning på leta. Då bar det iväg, om än något tveksamt. Och efter ett tag kom hon in med det första föremålet - en gul snitsel som suttit i ena hörnet på rutan!! Jaja, så kan det gå. Jag klappade om henne och berättade hur duktig hon varit och skickade igen. Då kom hon med handsken. Perfekt avlämnande. Sen fick hon lite problem, och precis när Nadine (tävlingsledare) sa att tiden var ute hittade hon den lilla barnschampoflaskan som låg ganska nära baslinjen. Synd... Men duktigt ändå.

I lydnaden så fixade hon allt utom läggande under gång, där hon satte sig istället. Summan av kademumman så måste jag säga att vi kämpade bra, Jag och Carla. För hon känner ju inte mig som sin förare. Hon gjorde så gott hon kunde och jag också, och vi hade skoj :o). Vi kom trea. Lena med Axxa vann, Gunnar och Geisha tvåa och sen vi då. Efteråt blev det korv med bröd i klubbstugan och jäklar vad gott det var! Här är bilden på oss pallplatsdeltagare (hehe) tillsammans med Gunnar Fors, domare för dagen (foto: AnnKristin Norberg);

Nu ska jag kolla lite TV och slappa i soffan!

---

---

Med ett leende på läpparna kommer jag att skutta upp i gryningen imorgon för att göra min husmodersgymnastik, alltmedan äggen fräser muntert i stekpannan på spisen... :o). Trodde ni på det? Inte jag heller... *Hahaha*

Jodå, i arla morgonstund ska jag gå upp. Men mer för att klara mina trötta ögon med en kopp starkt kaffe innan jag beger mig (släpar mig) ner till klubben för att tävla KM. Jag har fått den stora "äran" att tävla med Carla (KG's Daga) då Gunnar ju har två hundar. Själv tar han hand om dottern Geisha. Jag har just nu ingen hund som fixar hela programmet. I spår skulle Grappa gå fint och i lydnaden Cragge, men man kan ju inte tävla två hundar... Synd nog. Spåra är inte Cragges starka sida. Han skulle nog gå vilse med oss. Det är Grappas gren. Men i lydnaden har inte Grappa alla moment ännu. Vi får väl se hur det går, om jag lyckas vägleda Carla rätt. Men det är ju inte så himla viktigt den här gången. Vi ska dit för att ha KUL, inget annat! Och sen får jag träffa Gunnar och Gaia också. kameran ska med, så vi får se om jag laddar upp några färska kort imorgon.

Hörs!

---